Mystiska spår av Nobelpristagarens hjälte i Göteborg Text: Dan Sjögren. Texten och bilderna publicerades i GP 4/10 2021 Sandemar är en av många luffare i Harry Martinsons vagantroman Vägen till Klockrike. I Laske härad tar han sällskap med Bolle, bokens…
Martinsons ovanliga vänskap med den kinesiska poeten Lung Tien Text: Maiping Chen Foto: Charlotta Bäckström Jag vet inte hur många kinesiska vänner Harry Martinson hade i sitt liv. På hans tid bodde det inte så många kineser i Sverige. Men…
I en av sina dikter talar Harry Martinson om människans liv som både rösen av sten och som fjärilar och moln, både det tungt grå och det fjäderlätt luftiga. Det är omöjligt att besöka trakterna där han växte upp utan…
Den 13 oktober var det exakt 65 år sedan Harry Martinsons Aniara landade på Sveriges bokhandelsdiskar. Boken är i flera avseenden ett barn av sin tid, djupt förankrad som den är i sin samtids tankemönster. Men samtidigt är den visionär…
Dan Sjögren skriver i en artikel i GP om Göteborgs hamn och dess betydelse under krigsåren. Inte oväntat finns en av Harry Martinsons noveller med på ett hörn. Den som befinner sig i Göteborg den 30 september kan ta chansen att…
ELEMENTARANDAR Vi äro stormar som fara, vi äro skuggor som jaga; vi äro vindar som klaga osälla andars sång. Stoftet är skingrat i natten, luttrat i eld och vatten. Värmda av gråten och skratten voro vi mull en gång. Dag…
Förra året hörde Willi Grigor Harry Martinsons dikt “Människans händer” på radion. Han blev så gripen att han genast började översätta dikten till tyska. Sedan följde en rad översättningar av Martinson-dikter som han nu skickat in till sällskapet. Tysktalande Martinson-vänner…
Kärnvapenförbud nu! I en radiointervju dagen före publiceringen av Aniara 1956 säger Harry Martinson att hans avsikt med eposet var att ”vända intresset till jorden, den stjärna som kanske är så sällsynt att vi inte har råd att förstöra den…
Myrstacken och fiberbrunnen Ur ”Människobarnet och skogarna” Ett bortsprunget barn går i skogarna. Myrstacken, skogarnas trollhjässa och en bula på granfoten, stiger ur marken; håröverhöljd med jättarnas skäggstrån och kottarnas fjäll; kammad av vindarna. Ögonlös ligger den. Har ingen riktning.…