Olof Palme under säkerhetskonferensen i Stockholm 1984. Foto: DN.
30-årsminnet av mordet på Olof Palme har fått stort utrymme i medierna. Av de biografiska notiserna framgår att han hade ett stort litteraturintresse. Det passade därför särskilt väl att förre kabinettsekreteraren Pierre Schori i en debattartikel på minnesdagen uppmärksammade kopplingen mellan Aniara och Palmes insatser för en kärnvapenfri värld.
Schori citerar Martinson i inledningen av debattartikeln: Martinson ville frammana medvetenhet om ”ansvar och skuld för det som genom oss sker i världen”. Alla måste inse ” vår medansvarighet när förstörelsen släpps lös”. Annars blev människan på jorden, ”klenoden i vårt solsystem”, sin egen bödel, ”askans konung”, från vilken ”Gud och Satan hand i hand” flydde.
Tyvärr verkar det som om Pierre Schoris beläsenhet inte är lika stor som Olof Palmes, eftersom han i den följande argumentationen feldaterar Rachel Carsons miljövarning ”Tyst vår” som i själva verket publicerades 1962, efter Harry Martinsons Aniara. Likväl är det noterbart att Aniara ännu 60 år efter sin tillkomst fängslar och kan ge tyngd åt en samtida politisk debatt.
Ingemar Lönnbom