(Från Borås Tidning) Det är – 27°C och upplagt för festival. Boråsaren och BT-medarbetaren Yvonne Gunneriusson vände åter till Korpilombolo, för att besöka The European Festival of the Night.
Yvonne Gunneriusson
The European Festival of the Night, med inriktning bland annat på teater, konserter och föredrag i den lilla tornedalska byn Korpilombolo har sedan 2004 arrangerats under de två första veckorna i december.
Festivalnamnet är välvalt, så mörkt som det är där vid denna tid på året. Byn har cirka 500 invånare – minst lika många till kommer till festivalen, som i år har tema drömmen. Och det är i ett drömlikt tillstånd jag befinner mig under fyra dagar där.
Mina döttrar och jag anländer under festivalens andra dag till ett mycket brett programs. Fredagskvällens konsert med Raj Raj band i ett fullt medborgarhus följs nästa dag av julmarknad i Tallhallen. Senare på dagen lyssnar vi på Angelica Ström som berättar om sin mor, Katarina Taikon.
Under de få timmarna med dagsljus hinner vi med en promenad till min barndoms badsjö. Snöiga och lite isiga vägar för oss dit, och vi får pulsa genom halvmeter höga drivor för att nå fram den sista biten. För här är det riktig vinter, något vi känner av när vi drar hemåt till fasters hus efter en pubsväng i den riktiga natten, -27°. Men så vackert det är med snödrivorna och de välskottade gårdsplanerna! Vi går förbi Korpilombolos stolthet, den stora julgranen på rot, som lär vara en av Europas högsta (om inte världens).
Det är systrarna Nylund, Märta, Karin och Linnea, som är de stora tillskyndarna av festivalen och som arbetar hårt inom Korpilombolo Kulturförening i samarbete med många andra organisationer. Systrarna har köpt mitt barndomshem mitt i byn och gjort om det till vandrarhem, Villa Gaspar. (Han är en fiktiv person, påhittad av författaren León de Greiff, men det är en annan och intressant historia.) Vi gör ett besök, jag berättar för mina döttrar till exempel var barnkammaren var och var jag knuffade ner min lillebror för trappan. En dam från Tranemo ansluter och vill också höra, hon är där med sin man för Harry Martinson-sällskapet. Senare på dagen lyssnar vi på deras Aniaratankar i hembygdsgården. Detta följs av att Johan Eklöf från Bollebygd föreläser om fladdermusens värld, något som han skrivit om i boken Fladdermöss i en värld av ekon. Dagen avslutar vi med en konsert i kyrkan, Där tid står stilla med Trio Q. Den består av tre damer, som framför musik av kvinnliga tonsättare från 1600-talet och fram till våra dagar. Här får vi också veta vilka olika förutsättningar som gällde för kvinnor och män även inom musikens värld, när kvinnor bland annat inte hade rätt till högre musikutbildning, varken i Sverige eller i andra länder.
Våra dagar här går alltför fort, och när vi har åkt hem kommer vi bland mycket annat att missa konserten med the Magnettes, Bevingade drömmar, en skaparverkstad med Ann-Katrin Tideström, nattbio Phantom of the opera, afton-te, Gasparvandring med facklor samt det traditionella luciafirandet i kyrkan den sista dagen på festivalen. Men något vi inte missat är alla fantastiska och välkomnande möten med människorna i byn. Jag behöver bara säga mitt flicknamn för att de allra flesta ska veta vem jag är. Jag har varit hemma.
Foto: Anna Fritzén
http://www.bt.se/kultur-noje/barndomsminnen-pa-kall-nattfestival/