”Det är ont om jordklot”

Under ovanstående rubrik, tagen ur essäsamlingen Gyro, reflekterade Stefan Edman, författare,biolog och teknologie hedersdoktor på  ABF-huset i Stockholm tisdagen den 24 mars.

Stefan Edman, som också är ledamot av Harry Martinson-sällskapets styrelse, började med en global överblick. I Rio de Janeiro möttes representanter för hela världen för 23 år sedan för att  ”byta kurs” – det var  FN:s konferens om miljö och utveckling. NGO, frivilligorganisationer av olika bakgrund, regeringar och politiker möttes för att arbeta fram det som kom att kallas AGENDA 21, Kyoto-protokollet kom senare.

Stefan Edman underströk: Det gäller att att arbeta för en hållbar utveckling som kan ge det goda livet för alla på vår planet,där marknaden ska vara tjänande , inte drivande. Vi måste lära oss att bruka, inte förbruka jordens resurser. Just nu befinner vi oss i en tid av destabilisering som känns hotande.

Men Stefan Edman målade upp långsiktiga trender: Enligt UNDP:s siffror så har Asien och Afrika fått förhöjd medelålder, spädbarnen överlever i större utsträckning än tidigare och tillgång på rent vatten har ökat.

Andra optimistiska goda trender är att social hållbarhet HDI stiger, har ökat med 25 %. Under den här tiden har världsekonomin ökat 5 gånger, färre människor lever idag i ren misär.

Men det finns också trender som går åt motsatt håll. Den ekologiska ut vecklingen oroar djupt. Vi har fått ett allt varmare klimat, förra året var det varmaste sedan 1880, berättade Stefan Edman. Växthusgaserna har ökat allt snabbare. Idag konsumerar vi över 60% för mycket av jordens resurser. Skulden bara ökar. Några ljusglimtar ses dock.

Vi måste lära oss att se långt och att ändra vårt sätt att leva, sade Stefan Edman. William Reeds från Canada har räknat på hur många som kan leva på vårt klot på olika nivåer. Ska vi leva på Västerländsk/Europeisk nivå kan jorden bära 2 1/ 2 miljarder människor då saknas 2 klot…

Att leva på Indisk nivå är betydligt bättre. Vi i den rikare världen måste lära oss att ändra oss.

Under åren har man tänkt mycket på hur förändring ska ske, alltifrån Georg Borgströms böcker, Romklubbens ”gränser för tillväxt”. Redan 1977 undrade Göran Bäckstrand och Lars Ingelstam ”Hur mycket är lagom?” i boken med den titeln.

Vad måste vi göra? Ja i stort ser man två stråk. Vi måste satsa på mer grön teknik , att  kretsloppet återanvänder så mycket som möjligt med användande av en cirkulär ekonomi..

Tekniken kan vara att man använder sig av smart ekonomi – ett exempel är el-användningen idag är lika stor som för 20 år sedan, det beror på effektivare utrustning. Förnyelsebara bränslen har gjort att utsläppen minskat med 16%.

Så tekniken ser Stefan Edman som en åra i båten, men vi människor måste bidra till en varsammare livsstil. Vi måste hejda överkonsumtion så att vi inte får planeternas krig. Vi behöver lära oss att utbilda, dvs fostra i att träna sig i värdering. Vad är det viktigaste i livet? Det är viktigt att satsa på kultur, hälsa och utbildning och på icke materiell konsumtion för en bättre värld.

Stefan Edman undrade hur vi i publiken såg på Harry Martinson och tekniken. Själv såg han honom som en ”teknikfreak”.

Aniara kom 1956, rymdeposet som med sina passagerare kom ur kurs, en revy om människan i tid och rum. Där Mima visade bilder från Doris dalar, den härjade jorden. Harry Martinson såg snarare människan som problemet där han skriver ”det finns inget skydd för människan.”

I diktsamlingen Vagnen blir bilen symbolen för det onda, farten i samhället som alltmer drivs upp och i diktsamlingen Tuvor fjärmas människan från naturen…

Stefan Edman läste dikten ”att verkligen leva  är att våga vidga sina vyer”. Här uppmanar Harry  Martinson oss att drömma helst det tiden inte vill…

Stefan Edman slutade sitt anförande med ”Den stora sorgen” ur Dikter om ljus och mörker.

-Den stora sorgen är den stora omsorgen den måste vi alla lära…

..Detta kallas omsorg i tid. Den verkliga sorgen som i tid ser och inser.

Stefan Edmans framställning följdes med stort intresse, frågor om vågkraft och vindkraft var några av inläggen från publiken.

 

Lena Havland-Erlandson

Stockholmsgruppen