Artikelförfattaren Alf Elmberg till höger i bild. Till vänster en annan av deltagarna vid seminariet i Jonsered, Gunnar Westberg.
Alf Elmberg, mångårig styrelseledamot i Harry Martinsonsällskapet, rapporterar här från seminariet ”Sång till kristallfågeln”.
Jonsereds herrgård var platsen för ett seminarium med ett knappt tjugotal deltagare på Harry Martinsons födelsedag maj 6. Rubriken var ”Sång till kristallfågeln” och arrangör var HM-sällskapet och Göteborgs Universitet. Åke Widfeldt och Anders Franck hade planerat och var seminarieledare.
Arrangemanget kan beskrivas som ett intellektuellt samtal på god akademisk nivå och hela tiden med högaktningsfull och vänlig beundran inför Martinsons poesi och naturvetenskapliga kunskaper. Martin Bagge liksom flera andra har lockats att tonsätta Martinsons sånger och vid seminariet framförde han ett par av dem.
Seminariet inleddes av litteraturvetaren Gunnar D Hansson och astronomen Marie Rådbo, Deras resp rubriker var ”Vetenskapen och de fullriggade segelskeppen” och ”Det är ont om jordklot”. Därmed skapade de förutsättningar för många tankar.
Att för mig försöka att sammanfatta seminariet är knappast att ta hjälp av visan om kristallfågeln. Snarare är det att resa med Aniara och att förstå denna ”revy om människan i tid och rum” och särskilt Martinsons egen slutsats, att vår planet egentligen var ett paradis, som emellertid människan har förvaltat på ett oansvarigt sätt (sång 102).
Med hänvisning till de gamla grekerna är den främsta dygden att förstå och sann vetenskap är sökandet efter förståelse. Men vetenskap leder ibland till oavsiktlig kunskap och därmed till risker att kunskapen får olycksdiger användning, att kunskap ytterst leder till utveckling av katastrofbringande vapen eller som i våra dagar energianvändning med globala effekter på planetens klimat.
Under samtalet nämndes som möjliga förklaringar till planeten Tellus’ allvarliga ohälsa: industrialismens genombrott, religionernas fundamentalism och ekonomismens övertro tydligast exponerad genom ohejdad girighet, begreppet profit nämndes. Någon påpekade betydelsen av att makthavare, politiker och ekonomer, har kunskaper om det bekymmersamma läget.
Vid flera tillfällen under samtalet nämndes och citerades flera av Matinsons dikter och särskilt sånger i Aniara. Någon framhöll sång 72, ”Sången om Karelen” som den vackraste poesi..
*****
Jonsereds herrgård är vackert beläget på höjden vid västspetsen av sjön Aspen. Kanske besökte Harry Martinson som pojke under sitt halvår i Jonsered herrgården. Sedan 2004 är platsen Göteborgs Universitets lantliga utpost för möten av olika slag utanför den traditionella verksamheten. Platsen vid vägs ände är inte självklart lättillgänglig.
En innebörd av läget är, att herrgården är tämligen skyddad för mycket av vår svenska vardags verkligheter. Till herrgården når aldrig eller sällan våra dagars mediala ytlighet, inget fniss och flabb och trams, ingen kändishysteri och inga vuxenlekar, inget eller mycket lite av allt det, som dagligen skymmer sikten. Man har nog skäl att beklaga, att denna siktskymmande verklighet inte diskuterades vid seminariet. Skymd sikt kan nämligen ha förödande verkan, den står i vägen för sann förståelse. Vad skulle Harry Martinson ha tänkt och sagt om planetens förvaltning efter att på prov ha stått ut med en veckas nutida TV-tittande?
Alf Elmberg, som lyssnade, tänkte och antecknade
2013-05-07