Den pålitlige Martinson-vännen, poeten Jonas Gren, intervjuas i senaste numret av Författaren, Sveriges Författarförbunds tidskrift. Där framgår att han nu delvis har växlat spår, men det kan nog tryggt sägas att han fortfarande befinner sig nära Harry Martinson i sitt tänkande.
Harry Martinson-sällskapet upptäckte tidigt denne författare, under senare tid ständigt aktuell. Det var han själv som genom att skicka in bidrag till sällskapets skrivartävling för tio år sedan väckte glädje och beundran hos många. Strax därpå kom hans debutsamling Lantmäteriet.
Sedan dess har han framträtt bland annat som poet och med dramatik för scenen. År 2022 debuterade han som romanförfattare. Han har inte minst framstått som en varnare för miljöförstörelse och har starkt bidragit till en vid förståelse för begreppet antropocen (den nuvarande tidsåldern, där människan sätter sin prägel på i det närmaste allt på denna planet).
Det framgår av artikeln i Författaren att Jonas Gren sedan några år lever utan internet på sin arbetsplats och i sin telefon. Det får sägas vara en bedrift i dagens samhälle. Nu har han trätt fram som en varnare av annat slag, nämligen för en teknik som hackar sönder vårt tänkande. Enligt aktuell statistik har människor numera ett allt kortare koncentrationsspann. Vi klarar inte av att fördjupa oss i en text, läsförmågan hos de unga minskar och högskolestudenter klarar i vissa fall inte av att läsa en hel bok.
Nu samlar Jonas Gren material till en bok om det nedkopplade livet, som han menar för honom själv har blivit bättre på många sätt, inte minst genom möjligheten att koncentrera sig på skrivandet och tänkandet utan att hela tiden bli avbruten. Naturligtvis hämtar han information från nätet, men han har bara den möjligheten hemma, inte på sin arbetsplats.
Den nya boken kommer säkert att väcka debatt. Jonas Grens förläggare betecknar den som en pamflett, själv talar han i intervjun om boken som ett mellanting mellan essä, existensiell reportagebok och självhjälpsbok för digitala missbrukare.
Jag tycker att det verkar som om Jonas Gren följer Harry Martinson i spåren som civilisationskritiker. Tänk Vagnen (1960), Martinsons uppgörelse med bilismen, som var så före sin tid att han anklagades för romantisering och tillbakablickande. Vi kan antagligen räkna med liknande kritik mot Jonas Grens nya bok. Det ska bli intressant att ta del av hans tankar.
Ingemar Lönnbom
Läs här tidigare texter av Jonas Gren, från denna webb och från Martinson-bloggen.
https://harrymartinsonitiden.blogspot.com/2016/07/jonas-gren-nar-jag-blir-stor-ska-jag-ha.html
https://harrymartinsonitiden.blogspot.com/2014/05/jonas-gren-i-dialog-med-harry-martinson_27.html