Lisen Bäckstrand.
För ett drygt år sedan skrev Lisen Bäckstrand, då elev vid Katedralskolan i Lund, en uppsats om Harry Martinsons Aniara. Titeln var ”Sarkofagen och spjutet” med underrubriken ”En litterär analys av miljöförstöring och människans roll däri i Harry Martinsons rymdepos Aniara”. Lisen Bäckstrand ställde frågan: På vilka sätt skildras miljöförstöring i Aniara och hur skildras människan som offer respektive förövare däri?
Lisen Bäckstrand är en av många representanter för ständigt nya generationer som gör Aniara till ”sin”. Det är en insiktsfull ung person som har skrivit och analyserat. Vi har nu glädjen att kunna publicera uppsatsen här på sällskapets webb.
Genom förmedling av Lisen Bäckstrands farfar, Göran Bäckstrand, välkänd i Martinson-sammanhang, har vi också fått en intervju med henne. Kanske kan den ge ännu fler en impuls att studera Martinson och Aniara i framtiden!
Hur kom du först i kontakt med Harry Martinson?
Jag minns att Martinson nämndes en del av mina farföräldrar när jag var liten men min första uppfattning av honom var år 2010 efter Lars Rudolfssons uppsättning av Aniara på Stockholms stadsteater. Uppsättningen förenade mina intressen för musik, politik, lyrik och teater. Jag var 15 år och såg den tre gånger. Tonsättning och scenografi samt temana, symboliken och budskapen i Aniara hade stimulerat mitt intresse för Martinson. Jag läste Aniara och jag hade till skillnad från tidigare en referensram (och tålamod).
Katedralskolan i Lund. Foto: Andreas Vilén, 2005.
Hur såg uppgiften ut när du kom på att du kunde göra en analys av Aniara?
Jag läste International Baccalaureate på gymnasiet vilket innefattade en längre uppsats som är ekvivalent med svenska skolans gymnasiearbete. Uppsatsen kunde skrivas i valfritt ämne av de sex du läste. Man blev rekommenderad att börja läsa under sommaren och arbetade sedan med uppsatsen under en termin. Arbetet hade en betydande roll för ens slutgiltiga betyg. Jag valde att skriva arbetet i Swedish Literature. Vi hade läst lyrik av 20 svenska poeter bl.a. Martinson (Aniara) vilket möjliggjorde min analys då man var tvungen att välja ett eller flera verk som berörts i kursen.
Det finns många tolkningar/läsningar av Aniara. Du valde att studera miljöförstöring och människans roll för den, hur kommer det sig?
Det var mest intresse som låg bakom frågeställningen. Min mamma är statsvetare och miljöforskare så jag tror att hennes kunskap i miljöförstöring och klimatförhandlingar spelat roll. Jag läste även vetenskapsteori under gymnasiet och blev intresserad av filosofi. Mitt medlemskap i Grön Ungdom och senare folkpartiets ungdomsförbund LUF stärkte intresset för energipolitik och utbildning. Individens frihet och tilltro till den potential hon har till insikt (som i sin tur kan bidra till utveckling) blev viktigt för mig. Utöver detta betyder djur och natur mycket. Jag upplevde att det fanns tolkningsgrund för dessa områden i verket.
Vad fick du för reaktioner på din analys?
En del tyckte nog att jag valt ett ganska smalt ämne. Majoriteten av mina kurskamrater analyserade verk av Astrid Lindgren. Min lärare i kursen gav mig positiv feedback men det slutgiltiga betyget sattes av en central enhet. Dess reaktion var positiv. Jag tror jag hade lite tur. En smalare lyrikanalys med en aktuell frågeställning uppskattades.
Vilket är ditt förhållande till Martinson idag?
Aniara utgör fortfarande grunden till förhållandet. Där beundrar jag främst Martinsons språkbehärskning och därmed honom som författare. Härefter ser jag Martinson som en förmedlare av insikter om eftertänksamhet och ansvar på någon typ av socialliberal grund. Han bidrar till självinsikt – vi har ett ansvar för den paradox vi skapat; att förtära det vi älskar – men han pekar inget finger. Hans insikter dikterar mig inte men de närvarar i min vardag och i akademiska argumentationer samt i ämnesområden som omfattar det jag studerar nu i London t.ex. green economy, the tragedy of the commons, embedded liberalism m.m. Jag beundrar honom för den strimma ljus och tilltro på mänskligheten Aniara efterlämnar trots verkets stora allvar och det tragiska ödet. Jag upplever därmed en nyans hos Martinson som få politiskt drivna konstnärer har och som fler liberala och gröna politiska partier bör sträva efter. För mig är Aniara samverkan mellan konsten och vetenskapen.
Hur tror du att vi i sällskapet ska kunna fortsätta se till att Martinson blir känd bland unga människor?
Sällskapet bör fortsätta och uppmärksamma, driva eller stötta uppsättningar av Martinsons verk som t.ex Rudolfssons. Att verkens originalitet eller skaldens integritet inte förloras på vägen i en sådan produktion är viktigt men rädslan för detta bör inte förhindra en sådan process. Själv tror jag Kleerups tonsättning bidrog till mitt intresse. Kanske är det detta som krävs. Idag finns konst i ungas smart-phone mobiler och många läser e-böcker, artiklar och ser videoklipp samtidigt som de lyssnar på musik. Konst är mer lättillgängligt och dess uttryck förväntas ibland vara explosivt. Nyfikenhet till poesi hos unga kanske därmed lättare väcks när den förenas med t.ex. koreografi, scenografi eller musik. Visserligen fördelas fokuset på enbart lyriken till andra områden men det behöver inte vara dåligt. Sällskapet kan också fortsätta att betona de aktuella frågeställningar i politik, forskning och näringsliv som t.ex. Aniara berör.