Valerie Kyeyune Backström
Valerie Kyeyune Backström är återkommande skribent i tidningen Expressen samt på nöjesguiden.se och grundare av den antirasistiska plattformen Rummet.Hon skriver den 4 juli på Expressens kultursida om Aniara.
Hon beskriver i sin läsning av verket en viktig aspekt, nämligen beskrivningen av sekter. Hon ställer frågan:”Har varje sekt sin tid?” och fortsätter:
När jag läser ”Aniara” är det den tanken som drabbar mig hårdast, och kanske säger det mer om min egen disposition än om boken i sig. Förmodligen. Men så är det väl alltid när man läser?
I Harry Martinsons mästerverk, publicerat för första gången år 1956, får vi på vers följa farkosten ”Aniaras” drift genom rymden.
Även om det kanske främst är en uppmaning förklädd som en stilla sorgesång, en kontemplation över livet och döden och undergången, om varje människans ansvar och delaktighet för planeten och livet, skymtar sekten hela tiden, lockar och påtalas på sidraderna. Den tar sig in, efter att skeppet har förlorat sin kurs, efter att det registrerats att ingen återvändo är möjlig. I alla de år och decennier skeppet är fyllt med tusentals migranter inväntande sitt ofrånkomliga öde, svävandes vilse i rymdens oändlighet, tar sig sekterna olika form; alltifrån allvarsamt asketiska till vaginakulter och kittlarna, som inspirerade av gamla förgoldondiska traditioner kittlar varandra i grupp.
Den som önskar läsa hela texten går lämpligen till Expressens webb, klicka här.