Av Marianne Westholm.
Vid Harry Martinson-sällskapets bildande 1984 kom Jämshögs folkhögskola att bli det givna centret för verksamheten. Under många år gavs sommarkurser i Martinsons författarskap och årsmötena förläggs fortsatt här vartannat år.
En av eldsjälarna bakom grundandet av sällskapet var Thorsten Paulin, rektor och lärare vid folkhögskolan. Vilken glädje vi kände, när vi fick inbjudan om medlemskap.
Mottot var ett citat från Martinson ”Kom låt oss vårda grunden för vårt liv”. Vi anmälde genast vårt intresse, deltog i första symposiet, som varade i fyra majdagar med storartade föreläsningar, och därmed var folkhögskolan vår fasta punkt i vår- och sommartid. Med vilken entusiasm vi såg fram emot att få uppleva författarskapet ur olika synvinklar. Redan sommaren därpå anmälde vi oss till första sommarkursen.
Sommarkurs i Jämshög 1992. Inger Paulin längst till höger, vid sidan av maken Thorsten. Foto Marianne Westholm.
När kursdeltagarna anlände vid midsommartid för att under en vecka omväxlande läsa Martinsontexter, lyssna till givande föreläsningar och botanisera i skog och mark, möttes vi av en lummig grönska, och där stod Thorsten och hans hustru Inger, som ansvariga för de praktiska arrangemangen, för att välkomna oss.
En ovanlig gemenskap grundlades då genom detta pars oförtrutna arbete att verka för allas trevnad. Tillsammans skapade de en sällsynt varm atmosfär som gav vänskap och minnen för livet. Inger var under de första åren husmor på skolan med allt vad det innebar av praktiskt ansvar. Hon och hennes personal gjorde varje måltid till en högtid.
Det var inte alltid så att Inger unnade sig att, som vi andra, njuta av diktläsning och fängslande föreläsningar. Martarollen krävde sitt. Inger hade plikter att utföra.
Hennes omsorg om gästerna visste inga gränser. Försynt tassade hon ned till elevhemmet Liljenborg för att kontrollera att inget saknades för kursdeltagarnas välbefinnande. Behövdes det en extra sovplats, erbjöd hon den i det egna hemmet. Ständigt ville hon det bästa för de nya vännerna.
Utan åthävor undanröjde hon alla små bekymmer och förhöjde det estetiska intrycket i ett kalt klassrum genom vackra blomsterarrangemang.
Från spännande botaniska upptäcktsfärder, i den kringliggande naturen, ledda av Thorsten minns vi särskilt Ingers kaffekorgar, hembakade bullar och trivseln som spreds.
Vi var i paradiset!
Ingers altruistiska inställning till sin omgivning utvidgades med åren till ett allt större ideellt arbete för organisationen Individuell Människohjälp (IM).
Så litet tänkte hon på sig själv att hon sent i livet under sjukdomstid ivrigt fortsatte att samla in medel till IMs olika projekt i världen. Utan att tveka reste hon ända till Indien för att på nära håll studera biståndsarbetet.
Vilade hon då aldrig? Tidigt på morgonen och sent på kvällen, före och efter alla sysslor, kunde man se Inger kila iväg till närmaste vattendrag för att genom ett snabbt dopp hämta vederkvickelse till nya arbetsinsatser.
Vävning var ett stort intresse. Kanske gav det också henne en stunds avkoppling att låta skytteln vandra fram och tillbaka genom varpen.
En djupt troende människa, ja from i gammaldags mening, som Inger var, finner även sina vilopunkter i bön och andakt. Skolans kapell betydde mycket för Inger som retreatplats,men hon vårdade också bokstavligt talat kyrkorummet.
I sin livsstil personifierade Inger det ideal som ryms i Aniara (tredje strofen, sång 80).
Se och gläd dig åt det som kan tyckas självklart i livet!
Flyktig är lyckan – en stundens/ slumpvinst i soliga dagar./ Långt bortom larv och grymhet/ lyser i sommarens hagar/ kärlekens sommarstjärna,/ midsommartidernas blomma,/ Vad förtjänte väl mera/ att vi bleve glada och fromma.
Så innerlig blev också vår samvaro i Jämshög tack vare Thorstens och Ingers osjälviska givande, så fyllt av medmänsklighet och kärlek.
Midsommardrömmen av Harry Martinson
När solen ger sommarn dess flöden
då uppväcker näktergalen
de drömmar vi hopat kring döden
som midsommarmyter i dalen.
Då viskas att en gång när döden
oss söver med skuggornas eter
församla sig vårar och somrar
till ändlösa saligheter.
Då föras de samman likt hjordar
de skingrade somrarnas dagar
och bilda tillsammans den sommar
som härskar i eviga hagar.
Vi låter Inger vandra bort i ”eviga hagar” för att där möta sin Thorsten som gått före.
I tacksamt minne bevarad
Gamla Martinsonvänner gm
Marianne Westholm
1 comment for “Inger Diehl-Paulin (17/11 1922 – 29/5 2014) till minne”