Göteborgaren och styrelsemedlemmen i Harry Martinson-sällskapet Anders Glader har gjort personliga och associationsrika noteringar om författarens förhållande till växter. Den här genomgången fanns att läsa i sällskapets monter på bokmässan 26 – 29 september, där också de nämnda växterna fanns representerade.
Oxeln – Det nordiskt endemiska trädet.
Hem, hemma ?
Bambun – Det största gräset, som omgav LI Kan, när han pratade under trädet.
Rönnen – (sorbus aucuparia) där artnamnet antyder att dess frön sprides av fåglar – fria nomader.
Dess bär, ack så sura, för dem som inte fick, och förmenade H.M. nobelpriset.
Katsuran – Planterad i Vasaparken till åminne av offren av dem som dödades i Hiroshima och Nagasaki.
En lättknäckt kvist, likt människor under bomben – långt borta, dit Passaden blåst.
Nässlorna – Hommage till det brända sockenbarn, som söker värme vid ladans rödblekta vägg.
Och förmår se skönhet i denna delvis förkättrade växt.
De röda bären – glöder som den stillsamma elden i eldarens inre.
Eld som i pannrummet förvandlade växtkondenserad värme (kol) till rörelse.