Även i år samarbetade litterära sällskap med Naturskyddsföreningen Huddinge för visning av Cikadaparken och fjärilsträdgården vid Sundby Gård utanför Stockholm.
BIld av Marc Pascual från Pixabay
Exkursionerna leddes av naturvetaren och cikadaguiden Outi Kilkki som berättade om bergscikadan, denna ovanliga och utrotningshotade lilla insekt som väsnas så mycket. Ljudet är alltså hannens försök att attrahera honan för parning efter upp till åtta år under jord. Äggen läggs nära marken och sedan gräver de nykläckta nymferna ner sig i jorden igen.
Cikadan var länge sparsamt förekommande i Sverige. Så plötsligt under 1940-talet upptäcktes flertalet fynd av insekten just i Huddinge, där ett lokalt projekt drivs av Naturskyddsföreningen. Initiativet till litterärt samarbete kom från Harry Martinson-sällskapets Göran Bäckstrand tillika medlem av juryn för Cikada-priset som varje år går till en östasiatisk poet som ”försvarar livets okränkbarhet”.
Omgivna av grönskande ekar och fladdrande fjärilar fördes ett samtal om vikten av biologisk mångfald och fungerande ekosystem, men också om livets förgänglighet och cikadan som symbol för transformation och återuppståndelse. Även tankar på krig och fred berördes.
Det var medlemmar från Årstasällskapet för Fredrika Bremer-studier som aktualiserade hennes fredsappell under Krim-kriget 1854: ”I en tid då vesterland drager mot österland i en strid som hotar att indraga många av Europas och Asiens folk, som skall utbreda sig öfver flera länder, likt ett blödande sår, och möjligen sprida öfver hela jorden sina sorgliga verkningar…” Detta följdes av Martinson-sällskapet som knöt an till frågan om förgänglighet och lät bogserade Bushidosjälar förundras inför våra långa, ljusa sommarnätter.
SOMMARNATT I BOTTNISKA HAVET
Ljusfluten bottnisk horisont
går svalkad in i kvällens sista intet
där varje stjärna bleks på valvets öde väv
och gryningen tar vid där solen gömt sig.Osaka Maru långt från Nagasaki
går upp till ljusets brädgårdar vid Ume,
bogserar undrande Bushidosjälar
lanternlöst in i sommarspunnet skimmer.
Och liksom de ha andra ständigt undrat;
på hundra sjöspråk har man frågat:
varför står juni natt så vit på Bottniens vågor?
Harry Martinson
Ur Diktsamlingen Natur, 1934
Maude Fröberg