Jan Eliasson får Harry Martinsonpriset 2008 (länk)
Samtal om universum mellan Harry Martinson och Knut Lundmark (1948) Länk till SR Minnen.
Hur stor är Vintergatan? Finns det liv på andra planeter?
Astronomen Knut Lundmark samtalar 1948 med författaren Harry Martinson om olika aspekter av universum. Professor Lundmark var en uppskattad populärvetenskaplig författare och föreläsare som förekom ofta i Sveriges Radios sändningar.
Harry Martinson om rymden och människan (1957) Länk.
I oktober 1957 skickade Sovjetunionen upp Sputnik 1 som därmed blev världens första konstgjorda satellit. Bara en månad senare sändes Sputnik 2 upp och med ombord fanns hunden Lajka som blev den första levande varelse som från jorden sändes ut i rymden. Strax efteråt träffade Sveriges Radios Kurt Andersson Harry Martinson, författaren till rymdeposet Aniara, för ett samtal om filosofi och moral mot bakgrund av människans rymdexperiment.
Harry Martinson på ASEA
Den 26 januari 1972 framträdde Harry Martinson i Västerås. Det var SIF-klubben (facklig organisation för industritjänstemännen) som firade sina 25 år och hade bjudit in författaren som högtidstalare. Här är det den vetenskapligt intresserade Martinson som talar i ungefär en halvtimme. Den här inspelningen återfanns nyligen och har ställts till sällskapets förfogande av Per Sjögren:
Carl-Axel Dominiques Aniara.
1997 hade Aniara i Carl-Axel Dominiques tonsättning premiär i Blekinge. En serie program uppmärksammade denna nya tolkning av Harry Martinsons rymdepos. Producent: Ingemar Lönnbom.
Harry Martinson och radiodramatiken. Samtal mellan Johnny Karlsson och Ingemar Lönnbom år 1999.
År 1999 kom en samling med Harry Martinsons teaterpjäser ut i den serie av författarens samlade verk som var ett samarbete mellan Harry Martinson-sällskapet och Bonniers. Med anledning av detta resten kulturjournalisten Ingemar Lönnbom till Olofström för ett samtal med antikvariatsbokhandlaren Johnny Karlsson.
Och så här skrev Bonniers förlag år 1999:
Den stillsamme och inkännande berättaren Harry Martinson tog avstånd från all våldsam dramatik på scenen. Men ”ordets teater”, radiospelet, väckte på 30-talet hans sedvanliga nyfikenhet. I rask följd presenterade han tre radiopjäser: Gringo, Salvation och så Lotsen från Moluckas, som med sin lyrisk/musikaliska form, sitt känsligt ljudåtergivna vind- och vågspel, blev ett stycke svensk radiohistoria.
Martinsons enda scenpjäs, Tre knivar från Wei, tog Ingmar Bergman hand om på Dramaten 1964 och alla som sett föreställningen har vittnat om uppsättningens skönhet och asiatiska färgrikedom. Som drama är det dock knappast skrivet, mer som en fängslande tragisk myt om omöjligheten att i en barbarisk värld finna avståndstagandets alternativ och ro.
I den pågående utgåvan av Harry Martinsons verk har de fyra ovan nämnda pjäserna samlats i en volym. I ett efterord visar Ingegerd Bodner Granberg att teaterns form för Martinson lika mycket var en moralisk som en estetisk fråga. –