Med bara en dryg vecka kvar till Bokmässan i Göteborg pågår ett intensivt förberedelsearbete med bland annat tillverkning av de artefakter som i dubbel mening ska tilltala mässans besökare. Tusentals passerar Martinson-montern under de fyra dagarna. Mödan, med målet att få några av dem att stanna till, är alltså en god investering. Över till Dan Sjögren:
På Restaurang Eggers i Göteborg fick vi den goda idén att göra skyltar som kan locka besökare till vår monter på bokmässan.
Harry Martinson skriver ju så vackert och djupsinnigt om LJUS. Det fick därför bli vårt tema.
Sedan träffades vi hemma hos Ulla och Mikael och åt en himmelsk soppa och den läckraste paj (en nypa salt var den hemliga ingrediensen). Men innan dess tog vi itu med vårt tema.
Det kunde, menade jag, kanske bli som när Harry själv värkte fram nya, gamla, nygamla och bearbetade dikter inför en utgivning. Georg Svensson berättar livfullt om hur det gick till i sin bok Harry Martinson som jag såg honom. Där sätts Svensson i biblioteket och Harry dyker då och då upp med en ny text som de diskuterar.
Martinson ansåg att Georg Svensson hade ett ”storartat stilsinne”. Och vid ”minsta tvekan om en texts värde” slängdes den direkt i papperskorgen. Vi bestämde att vi tillsammans skulle vara Svensson i den här situationen, Carina, Anders, Ulla, Mikael och jag.
En gång betygsatte för övrigt Harry de aktuella texterna med hjälp av cognacsmärken, ”från eau-de-vie till VSOP”.
Så mycket cognacskunskaper hade inte vi men där fanns ändå något vi kunde imitera.
Vi skulle bedöma texter av Harry Martinson. Dem hade jag fiskat upp ur hans enorma produktion, från alla håll och kanter, ett drygt tjog.
Vi ville få fram dem vi trodde mest på. De flesta skulle alltså vrakas. Egentligen en omöjlig tanke, att refusera Harry Martinson, men denna afton hade vi bestämt oss för att vara omöjliga.
I det första varvet försvann bland annat ett citat om ljus från Kap Farväl: ”Om nätterna samtalade fartygen per ljusmorse med varandra, vetgiriga styrmän och telegrafister sladdrade som käringar.”
En beskrivning av ett ödetorp gick samma väg, likaså en soluppgång från Midsommardalen.
Tycho från Ven såg en sol brinna ner i Cassiopeja. Underbart poem men det krävde för mycket utrymme och ströks.
Vi dryftade ett par rader i dikten Fågeln i Fenixklockan: ”Han lever och flyger / i undrets sal / i atomernas inre.” Den handlar om ljusets natur men var för komplicerad, fann vi. Ja, för att kunna flyttas över till en skylt.
”Landskapet målar sig självt / med kvällssolens ekerställda penslar”, lyder ett par verser i Längs ekots stigar. Vacker metafor men det blir lite för lösryckt, tyckte vi i femman, Svenssons efterföljare.
Så där höll vi på till dess första varvet var fullbordat. Därpå satte vi kryss på dem vi ville behålla och som skulle bli text och hamna på skyltar.
Där försvann ett par rader från Bollesagor: ”Bolle satt och tog solgäddor var det än bar sig och lät ljuset förglittra sin dag.” Solgäddor”, ett roligt uttryck, men det räckte inte.
En junidikt från Passad strök vi också: ”Trötta på att gnistra i vintrarna / vila stjärnorna ut i sommarens ljusa nätter.” Två soldikter valdes också bort.
Så kom Mikael in med en skylt där han provtextat en av Martinsons odödliga sentenser i Aniara: ”Barmhärtigheten gror på livets grunder.” Fem ord men de innesluter hur mycket som helst.
Mikael visade sig vara kalligraf, en mästare i skönskrift, och texten blev både grann och lätt att läsa, också på håll.”
De citat vi stannade för, finns med på bilderna. Anders Gladers två recept för ett lyckligare liv (nederst i bilderna) ska också visas upp för besökarna.
I Vägen ut finns en längre beskrivning som också ska möta besökarna i montern: ”Från ´skansen med guldkronan´ såg man staden Göta i hela dess vidd, hur den blårökig och sammansatt bredde sig ut mot den silverarmade västern, hur spirorna gingo i höjden, hur Sveriges tre stora Västervarv smattrade vid ön som en evig påminnelse om att stadens grund djupast sett var en köl.”
Där satt den, utropade Carina när den texten lästes upp, också med tanke på att mässans tema i år är STADEN.
Vi har tänkt oss att skyltarna ska finnas i montern, föras runt bland besökarna i de labyrintiska gångarna och kommenteras i samtal med dem som visar intresse, som kanske kan komma att tillhöra Harry-folket framöver.
Dan Sjögren
