STOCKHOLM ”I poesin kan man diskutera de viktiga frågorna” – orden är Jenny Wrangborgs, Kristianstadsflickan som skrivit dikter alltsedan tidiga tonåren. ”Ord är verktyg för påverkan, för mig är poesin min form där jag kan uttrycka det jag vill säga”.
I onsdagskvällens samtal på ABF (12 nov.) mellan Jenny Wrangborg och Semir Susic, berättade hon om bakgrunden till de båda diktsamlingarna ”Kallskänken” och ”Vad ska vi göra med varandra”.
Dikter med bakgrund i arbetsplatser i Göteborg och Stockholm om utnyttjanden och utanförskap. Dikter som påminner mig om 60-talets Sonja Åkessons poesi.
”För mig är det en ära att vara arbetarförfattare idag, att försöka förändra, att vara en del av den rörelsen är viktigt för mig. Att arbeta med musiker ,att hitta nya arenor för orden. De stora frågorna är kvar sedan Moas och Harrys tid . Då fanns Tidevarvet, det fanns en litterär arena där man diskuterade arbetarnas utsatthet och behovet av solidaritet. Då fanns arenor för litteratur, idag måste vi finna nya. Vi behöver varandra, vi behöver vara i dialog med en rörelse som tar upp de stora frågorna.”
Jenny Wrangborg tolkade poesi ur de båda diktsamlingarna och därefter kom inlägg och frågor från publiken.
Hur ser vi på samspelet i en global ekonomi? Är vi solidariska med textilarbetarna som syr våra kläder i Bangladesh eller stannar solidariteten här hemma i vårt eget? Det var några av frågorna som ställdes.
Jenny Wrangborg svarade oss i publiken att hon vill ge hopp med sitt skrivande. ”Vi måste hitta till varandra via nya arenor”.
Lena Havland- Erlandson