FRÅN STOCKHOLMSGRUPPEN Den 7 maj 2024 samlades representanter från några litterära sällskap, och en intresserad publik, på Söderbokhandeln i Stockholm under rubriken ”Kan döda författare hjälpa till att rädda världen?” Det var en uppföljning på ett upprop som publicerades i de litterära sällskapens tidskrift Parnass nummer 1/2024 – och en uppladdning inför den årliga Cikadautflykten med diktläsning till Sundby gård i Huddinge, mera därom nedan.
John Swedenmark från Ekelöfsällskapet inledde med att läsa upp Stagnelius efterlämnade dikt ”Vad suckar häcken?” och kommentera parallellen mellan människans fångenskap i materien och naturens underordning till människan: ”Befria blott tingen, och frigjord du bliver; befria dig själv, och du frie dem gör.”
Han följde upp med den förmodligen första miljödikten på svenska, Topelius ”Skogsskövlingen”, vars klagan över förödelsen kändes ruskigt aktuell.
Hilde Grönblad Ericson från Årstasällskapet för Fredrika Bremerstudier hade följande inlägg:
Hos Fredrika var fredstanken första prioritet – utan fred mellan folken vore all annan utveckling omöjlig, menade Fredrika, något som kom till uppmärksammat uttryck i hennes ”Fredsappel” från1854.Fredrikas andra tema var kunskap, skolgång för alla barn, och högre utbildning för unga kvinnor. ”Jag är blott en svag kvinna, men jag kan förändra världen”, skrev hon modigt. Det tredje temat Fredrika brann för var naturens kraft och goda inverkan på oss människor. I samtal med vännen Margaret Howitt sommaren 1864 säger Fredrika om tillvaron på Årsta:
Här är mig godt att vara … Nu finner jag huru god och älskvärd den härvarande familjen är. Husfadern är en förträfflig egendomsherre, och tänker även på dem, som en gång komma efter honom, därför planterar han träd – detta är alltid en förtjänstfull gärning. Det grämer mig, då jag ser människor blott hugga ned och lämna marken skövlad ifrån sig till andra.
Det samma gäller också annat än träd, och här anas en tråd raka vägen in i framtiden.
Karin Boye-sällskapets ordförande Yvonne Philipson, också undertecknare till uppropet, framhöll att Boye gav uttryck i sina brev för att ha tröttnat på politiken, men fortsatte verka och engagera på ett moraliskt plan, genom att i sin diktning mana oss att leta fram det bästa i oss själva, och verka utifrån det. Som exempel läste Yvonne upp två dikter skrivna i skuggan av andra världskriget: ”Var tyst, ha tillit”, med raderna ”Var är det visa ordet, som ensamt läker världens förgiftade sår?” och en dikt skriven till den första krigsjulen, 1939, med ett nyfött barm – inte nödvändigtvis Jesusbarnet – som symbol för hopp och förändring.
Göran Bäckstrand från Harry Martinson-sällskapet var näst på tur:
Aniara är en Kassandra-varning. Genom sitt verk ville Martinson göra världen bättre. De inledande varningarna publicerade han redan 1953 i Cikada med ”Sången om Doris och Mima” – de 29 strofer som senare inleder Aniara. Efter Hiroshima fortsatte upprustningen med allt kraftigare kärnvapen och vi ser ännu inget slut på dessa maktens dårskaper. Cikada har levt i skuggan av Aniara men har sin egen kraft. Samlingen inleds med ett avsnitt Martinson kallar Civilförsvarsövningar, åtgärder som myndigheterna återigen tar fram som nödvändiga för vår tid.
En bibliofilupplaga av Cikada trycktes i 20 exemplar. Där finns en ännu opublicerad dikt med 5 verser som Martinson kallar ”Elegi”. Som en uppmaning till vår egen tid från 1953 blir valet att recitera dessa rader:
Vår tid är söndringens som flyr till falsk gemenskap,
mot en central panik där söndringsbomber
så mycket lättare får grepp om centrum
och spränger, slungar varje panisk mittpunkt
ut mot en söndring utan tillflyktsorter.
Därefter presenterades cikadan och cikadautflykternas bakgrund och historia, varefter uppropet i senaste Parnass lästes upp och diskuterades. Det visade sig att en grupp poeter från Romantiska förbundet sysslat med att studera äldre poesi tillsammans ända sedan pandemin, och de vittnade om att de funnit stadga, skönhet och känsla för naturen. Ett annat sammanträffande var att konstnären Nils Gunnar Zander fanns i publiken och kunde bjuda in alla till en utställning i Katarina kyrka med exakt samma teman som det som diskuterats under kvällen: ”Oändligheten” är rubriken på den utställningen. Det kändes på stämningen att det här är en frågeställning som kommer att leda till fortsatta samarbeten.
Lars Vargö avslutade med att läsa upp ett urval cikadahaiku som han översatt från japanska. Åhörarna fick också inblick i denna insekts symboliska och historiska dimensioner, inte minst som överlevare efter kärnvapenexplosioner. .
Cikadaguidning i fjärilsträdgården i Huddinge den 30 juni
Outi Kilkki, vår cikadaguide, visar området där Huddinges bergscikador finns samt berättar om vår fjärilsträdgård. Hon kommer även berätta om biologisk mångfald och hur viktigt det är för fungerande ekosystem.
Omgivna av grönskan kommer vi även få höra lyrik uppläst av medlemmar från Karin Boye Sällskapet, Gunnar Ekelöf-sällskapet, Årstasällskapet för Fredrika Bremer-studier och Harry Martinsonsällskapet.
Söndag 30 juni kl. 13:30 • Samling vid Sundby Gårds busshållplats.
Hitta hit: Buss 865 till Gladövägens busshållplats och sedan promenad därifrån. alternativt buss 709 till Sundby Gård. Se SL:s reseplanerare!
Anmälan: Senast fredag 28 juni till outi.kilkki@gmail.com eller 076-777 55 66.
OBS! Minsta antal deltagare är 4 anmälda för att aktiviteten ska bli av.Cikadahaiku
Matsuo Bashô:
静かさや岩に染み入る蝉の声
Shizukasa ya iwa ni shimiiru semi no koe
Tystnaden / in i klippan tränger / ljudet av cikadan
Kobayashi Issa:
寒いぞよ軒の蜩唐辛子
Samui zo yo noki no higurashi tôgarashi
Det är kallt / cikadan under takfoten / (samsas med) chilipepparn
聞倦て人は去也枝の蝉
Kiki akite hito wa saru nari eda no semi
Trött på att lyssna / mannen lämnar / cikadan på grenen
蜘蛛の巣に月さしこんで夜のせみ
Kumo no su ni tsuki sashikonde yoru no semi
In i spindelväven / tränger månljuset / en kvällscikada
山人や袂の中の蝉の声
Yamaudo ya tamoto no naka no semi no koe
Mannen i bergen / ur rockärmen kommer / ljudet av en cikada
蟬鳴くや今伐り倒す松の木に
Semi naku ya ima kiritaosu matsu no ki ni
En cikada sjunger / i den snart fällda / tallen
鳴蟬も連れてふはりと一葉哉
Naku semi mo tsurete fuwari to hito ha kana
(Med) en sjungande cikada som sällskap faller lövet varsamt
かくれ家は浴過けり松の蝉
Kakurega wa yuami sugikeri matsu no semi
I ett avlägset hus / tar jag ett hett bad / med cikadan i tallen
© Tolkning Lars Vargö
Referat: John Swedenmark