Månadens Martinson – Juli 2015 av Donald Fransson
NÄR JORDEN SKRATTADE
Från stad till stad, på krokiga smala avvägar
går vagantens sökarstig. Med örat lyssnande till
människohoppet.
Då hör han en dag en småbarnskola skratta till
mellan träden i en liten rast på femton minuter.
Allt vad en köping äger av uppriktighet och naivism
skrattar i denna kvart.
Och hela kvarten sitter vaganten med benen i ett dike
och dricker detta skratt till sitt beska bröd.
Och lindarna skaka blom i sommarstormen,
och tvätta ymnigt hans tvivelsjuka själ.
Personlig kommentar
Vaganten, sökaren, poeten lyssnar till människohoppet. Han sitter med benen i ett dike då han hör en småbarnsskola skratta till – på en rast – och han hör uppriktighet och naivism, och han dricker det ”till sitt beska bröd”.
Denna varmt lysande dikt gick direkt till mitt hjärta, och i sin geniala enkelhet manifesterar den en filosofi och en förtröstan i människohoppet.
Donald Fransson