Månadens Martinson i april månad 2014.
Ett antal författare skriver dagbok en och samma vårvecka med 1 april som slutdag.
Harry Martinson inleder samlingen – 13 vid bordet – med nio korta prosastycken, där det första och det tredje handlar om Eranthis, Vintergäck.
Foto: Åke Widfeldt
1. Eranthis har kommit upp och blommar gul. Då borde man väl tala om ”livets seger” eller något sådant. Det hör ju till. Men blommans svenska namn är vintergäck, och det namnet är nog hämtat ganska djupt ur erfarenheten om den svenska våren. Ett gäckeri men inget löfte att hålla i. Växter som blommar i vatten räknar jag själv som säkrare vårtecken. När vattnet rör sig fritt är också våren fri, Då lyser bäcken av kabbelekor, påtagligt smetgula som bondsmör (vår barndoms). Men än så länge tiger bäcken, ligger stelnad i sin ringling, orörligt frusen som en tung kätting av is. Uttrycket ”vårens bojor” får sin påtaglighet just i bäckarna. När de firar vår då är det sant. Då dansar de. Då är det också tid för sinnet att dansa och fira vår – invärtes. Då sjunger den svenska bäcken ”helan går” och tömmer helan i sjön. För den svenska våren är den trögaste av tunguser. Den kräver en stark och djup solsup innan den vaknar. Längs den svenska diktens vårbäck raglar och skuttar varje vår en frusen Dionysos sina åkarbraseturer: hoppa och slå, hoppa och slå. Det är som om måste vi bösta fram sommaren ur berg och kärr. När vi äntligen hoppat oss varma kommer sommaren ändå, plötsligt med högsta vinsten den alla på en gång vinner som odelbar. Men så förhåller det sig ju alltid med underverk.
2. Eranthis frös igen i natt. Den har förmågan att låta sig frysas. Den slår då ihop kalken till knopp igen. Det gula blir nästan vitt och murkelartat veckigt. Den ser blek och avliden ut, men vaknar upp vid sol. Klockan elva var den utvecklad igen och lysande gul. Jag lät min själ använda den till tröstepunkt fram till dagsnyheterna då vi skulle få veta hur det hade gått för dagen med de mäktiges konferens i det underliga mellanlandet – mellan robotramperna med deras hårda knoppar av ett helt annat slag.
Harry Martinson Ur VINTERGATAN 1960 – SVERIGES FÖRFATTARFÖRENINGS KALENDER – 13 vid bordet.
Redaktör för Månadens Martinson är Rune Liljenrud.