I Harry Martinsons diktsamling NOMAD (originalupplagan, 1931) står att läsa dikten ÄNGSULLEN.
ÄNGSULLEN
Ängsullen vajar i kvällen; talar en gåta:
kärret förmultnar och dör, kärret ger sjufalt igen.
Djupt i den vindil som spelar från tallarnas kronor
böjer jag mig och tackar dyn som fostrat min själ.
Vilken känsla och erfarenhet hade Martinson när han som ung, likt en världsnomad, luffade omkring på slingriga vägar kantade av kärrmarker? Dessa marker var för Martinson välbekanta och smyckade av bl.a. halvgräset ängsull (Eriophorum angustifolium), starr och vattenklöver. Var det livets gåta som han där begrundade? Likt ängsullen sjufalt får sin näring från kärret, så får vi människor oändligt med näring från jorden. Dock är allt detta förgängligt. Livet, för natur och människa, vajar förbi och en dag skall allt som nu finns vara något som fanns för länge sedan.
I sin fortsatta vandring på vägar, och genom livet, får här vindilens sus genom tallarnas kronor ge en bild av en mer positiv syn, kanske en bild av evigheten och det gudomliga. ”Om träden kunde berätta” säger vi ibland – tallarna hade i så fall mycket att berätta då de kan uppnå en mycket hög ålder, klara sig i hårda tider och stora påfrestningar, tack vare sitt rotsystem med djupt förankrad pålrot. Martinson hade en mycket svår uppväxt, rotad i dyn, och det krävdes av honom ofta hård kamp för att klara tillvaron. Kanske hade han som ung vuxen här funnit en känsla överensstämmande med filosofen Friedrich Nietzsches klassiska citat: ”Det som inte dödar mig, gör mig starkare”.
Dikten ÄNGSULLEN. från NOMAD, 1931 finns inte med i den av Torsten Billman illustrerade NOMAD, 1943. HARRY MARTINSONS BIBLIOGRAFI av Carl-Otto von Sydow visar att dikten ÄNGSULLEN under lång tid har kommit att ingå i ett stort antal antologier.
______________
Christer Nielsen från Växjö valdes vid årsmötet i maj in som suppleant i Harry Martinson-sällskapets styrelse.
3 comments for “Månadens Martinson juni 2020 – av Christer Nielsen”