Stockholm 29 mars: samtal mellan Björn Larsson och Johan Svedjedal

Harry Martinson-sällskapets Stockholmsgrupp inbjuder den 29 mars 2022 kl 17.00 till ett samtal mellan Björn Larsson och Johan Svedjedal på Svenska Akademien i Ljusgården, Källargränd 4, 2tr i Gamla stan. Björn publicerade nyligen sin bok ”Harry Martinson – på luffen i ett författarskap” (Carlsson förlag). Johan kommer våren 2023 att presentera den första fullständiga och efterlängtade biografin över Harry Martinson. 

• Björn Larsson, som regelbundet medverkar i sällskapet med kommentarer till sitt läsande av Martinson, har särskilt återkommit till Vägen till Klockrike, som han anser vara en av världslitteraturens få lyckade idéromaner. I sällskapets medlemsskrift DORIS skrev han i höstas att det slagit honom hur rykande aktuell boken är. ”Trots att den var skriven före, under och efter Andra världskriget hade den inte fått en rynka, snarast tvärtom”. Björns arbete, skriver han, är inte en akademisk studie utan en nomadisk essä skriven av en författare och läsare. Vi som också läst Björn vet att han inte bara känt stor gemenskap med Martinson som människa och hans vision av livet utan liksom Martinson har genuina upplevelser av att ”Havet är evigt och stort”, som är författarens ord på en minnessten i Göteborg.

• Johan Svedjedal har på Carolina i Uppsala haft nära tillgång till det mycket omfattande arkiv som Harry Martinson lämnade efter sig. Vi kan med Svedjedals tidigare biografier av bl a Karin Boye utgå från att han inte lämnat någon möda sparad för att i varje skrymsle och vrå beskriva Martinsons liv – som människa och författare. I år har Johan tidigare givit ut texter av Martinson i ”Den förlorade vandringen”, som redovisar litterärt intressant fynd ur materialet kring ”Den förlorade jaguaren”.

 Björn och Johan är två författare, som är ovanligt insiktsfulla läsare av Martinsons texter och ”följare” av hans liv. De är båda engagerade för att genom sitt samtal visa att hans prosa har ett ofta förbisett djup. Björns boktitel blir relevant även för Johans biografi. För att anknyta till ett fruktansvärt NU med ett krig inte långt från Sverige vill vi också återge en text ur Kap Farväl som Björn sänt oss. ”Det går dunkla bårder, mörka strimmor och tung längtan genom dessa stämningar, ty världen är ju också rätt så mörk och kall. Jag har gjort min plikt invid hjulen, men också undrat. Tekniken är ju nu så stor och väldig, att vi borde kunna uppvisa ett panorama av allsidig tillfredsställelse och naturlig heder. Men vart äro vi på väg? Vad föra ni oss, ni kolonnförare? Känna ni verkligen världen, eller äro vi bara prisgivna åt edra oroliga och maktlystna gallor och sjuka psyken? Känna ni verkligen bergen, haven, förvillelsernas natur och förutsättningarnas floder? Känna ni önskeriktningarnas listiga snår i folkhavens skogar? Ha ni sinne att fatta de stammande talförsöken hos dövstumma andar och barbarer utanför former, färger och ord?Vi veta att ni vilja mycket och att ni tro mycket. Men vad veta ni? Vad kunna ni?Ert kläde är snyggt och edra gester förbereda, edra armador och ”örnar” lyda er kansli i hundrafemtio månader. Sedan sjunker er tid. Sedan blir det att försöka röja undan efter er och bygga broar igen. Enfaldiga och skickliga ingenjörer och räviska maktdrömmar är modesak i hönshjärnor, men åter och åter stiger Människan fram med mänsklig lust och mänsklig själ bortom förplattade massväldens kriser.Ty människan själv är och förblir det första och det sista.”  

För Stockholmsgruppen och Carlsson förlag Göran Bäckstrand