BOKMÄSSAN. Aniara – en revy om människan i tid och rum var titeln på ett av bokmässans seminarier. Det var ju också den underrubrik Harry Martinson själv gav sitt verk.
I samtalet deltog Ulrika Knutson, Ebba Witt-Brattström, ärkebiskop Martin Modeus och Knut Larsson som skapat en seriebok om Aniara. Deras repliker blandades och gled samman och rörde sig inte lika utstakat som Harrys rymdskepp i den glasklara rymden. Inget fel i det. Här återges deras röster av det skälet som när en burk, full av citat, får välta ut över sidorna.
”Harry Martinson gav sig tidens Sience Fiction i våld, en på den tiden låg genre. Verket är så till vida populärt och folkligt. Fast Martinson avskydde egentligen populärlitteratur, även om han själv smygtittade på lättare filmer emellanåt i ”de svagas tempel”…”(UK)
”I Aniara finns ju både dans och sång, kanske också pornografi…” (MM)
”1956 planerades faktiskt provsprängningar i Jokkmokk. Aniara sammanfattar så till vid den oro som fanns för ett kommande svenskt kärnvapen… Martinson hade besökt Niels Bohr i Köpenhamn och visste vad som var på gång i krigets slutskede…” (UK)
”Aniara är ju också ett inlägg i en teologisk diskussion även om Martinson talar motsägelsefullt i de här frågorna. Handlar det om något kristet? Om nåd? Om livet efter detta? Det spretar… ” (MM)
”Det finns så många lager i boken, Martinson var genuint rädd för atomvapnen men föregriper också Rachel Carson och hennes engagemang för miljön. Där syns även sorgen efter det krig som nyligen utkämpats och de koncentrationsläger som då öppnades…” (UK)
”Själva skeppet var ju fem kilometer långt, rymde 2000 salar och en enorm samlingssal. Men det var ett spökskepp. Och det som spökade var just krigets fasor… Det är också ett kolonisationsskepp och en levande sarkofag…” (KL)
”Miman blir ju en sorts tjänsteman som ska hålla uppe stämningen. Hon fungerar som en sorts AI men har därtill en själ. Det är därför hon dör av sorg, det som hon tar in blir för stort och svårt…” (EWB)
”I allt detta elände försöker människorna ändå leva ett vanligt liv, man går upp, äter sin frukost, festar och firar midsommar osv… ” (MM)
”Miman är humanisten på skeppet… Men är hon en kvinna eller en man? Eller ett mer obestämt väsen?…” (MM)
”Martinson bearbetar också sorgen efter Moa. När mimaroben talar om jordens dalar syftar det också på Johannesdal där de bodde tillsammans på 30-talet…” (EWB)
”Mimaroben ger ju inte upp och är inte bitter, han går bakom det svåra och vill bemästra problemen. Det finns ingen mer älskvärd person i skeppet än mimaroben…” (MM)
”1950-talet var genuskonservativt. Men Harry Martinson ger kvinnorna en viktigare roll. Sedan blev han bitter när ingen uppmärksammade denna feminism. Om kvinnorna slog sig samman skulle de kunna ändra på världen, menade han… ” (EWB)
”Martinsons sommarpsalm har en förebild i Sång 79. Den dikten vore ju något för den nya psalmbokskommittén. Där talas det om gudsbilden, människans delaktighet och hennes förlorade möjligheter…” (UK)
”Aniara säger ut vad vi inte vågar prata om och ligger vid sidan av all klassisk dogmatism. Därför sätter sig texterna i magen…” (MM)
”Om Gud finns på andra planeter? Det vet jag inte… Men i Aniara lever den Gud vi sårat och kränkt i Doris dalar… ” (MM)
Dan Sjögren
Förslag till bildtext: