Hon stod där i rödbrun, vackert skuren klänning och nykammat hår, Irmeli Romo, men verkade lite orolig och pekade in mot en dator där det var stopp på något vis. Värre kan en människa nästan inte ha det, ja än när elektroniken bråkar.
Så framträdde äntligen en bild på den stora skärmen. Nämen, det är ju Harry, tänkte vi. Som ung man i ett broderi! Att det var inspirerat av Martinsons texter framgick av titeln: ”Nomad, en ande bland molnen”. Upphovsperson var Anja Roemer.
Irmeli skulle berätta om ”Broderi för Harry – ett nålvasst projekt” på bokmässan men klockan var inte framme än. Den brukar ju alltid sakta in i sådana här lägen, ja när man väntar på något efterlängtat. Men då hinner man ju att studera bilden lite närmre.
Visste ni att man kan brodera skäggstubb? Jodå, det visade sig gå mycket bra att framställa de där manliga attributen som stygn på en tygduk. Och en liten vit tråd i irisarna gav liv åt Harrys blick.
Nål och garner blir alltså som pensel och färg för dem som broderar.
Vi hade aldrig sett Harry orakad tidigare och inte heller i sjömansblus. Kanske var det ett ungdomsporträtt. Här stod han i alla fall med huvudet i molnen och bland vågor och strömmar i havet.
Hur ska man sprida kunskap om en författare och hans verk så att de lever vidare? Den frågan inledde Irmelis berättelse och den är förstås evig.
Konsten sprider sig bäst själv, menar somliga. Andra låter sig i stället inspireras av de verk de inte kan leva utan och för på olika sätt ut sina intryck av dem i världen, förklarade Irmeli.
I bästa fall blir sedan de här nya verken vacker konst i sig. Den där ”inspirationen blir frön som gror, i det här fallet till brodyrplantor”,
Så plockade Irmeli fram en påse. Deltagarna i projektet fick en sådan var. Den innehöll, en tygduk, garner. en beskrivning av olika slags stygn och en nål.
Det gällde sedan att gestalta hur man upplevt någon text eller något verk av Martinson och flytta över sina intryck till en lite annorlunda duk än den vanliga.
Nu finns de 250 bidragen i sex pärmar. Motiven växlar starkt. De kan handla om tid, natur, miljö, medmänsklighet, bildning och hopp.
När man arbetar med sina händer blir det ”ett slags kontemplation”. Det frigör ämnen i kroppen som får oss att må bra. Och att brodera tar sin tid. Det hade Harry gillat, påpekade Irmeli.
Sant. Harry förföljde ju ”fartens djinner” var de än uppträdde. Att få ligga i en backe och avbilda livet i gräset med nål och tråd hade kanske passat honom utmärkt. Fast samlingen innehåller bara ett enda verk av en man.
Och så vandrade den ena bilden efter den andra förbi på den stora skärmen. Brodöserna arbetar ju med händerna och det fanns också en duk där en hand avbildades, inspirerad av mästarens dikt Människans händer.
Vi beundrade också två maskar i jorden, den brodyren avbildade ”Den nedre bonden” i dikten Daggmasken.
Dan Sjögren
Fotnot: Broderiprojektet är beskrivet flera gånger på sällskapets hemsida och de här texterna griper delvis in i varandra och vävs ihop, kanske ett slags brodyr det också.
Vanmaktens skepp.
