Göran Bäckstrand ger oss här en fördjupad insikt om cikadans symboliska betydelse, på denna atomsprängningens 77-årsdag.
Harry Martinson har genom Aniara skapat ett diktverk över hur mänskligheten efter ett kärnvapenkrig lämnar en ödelagd Jord. De första 29 sångerna publicerades redan 1953 i Cikada. Varför fick hans första samling av lyrik efter 1945 detta namn? Genom Lars Vargö har jag fått en kommentar till betydelsen av denna insekt i Japan.
Augusti är där en mycket het månad. Ofta ackompanjeras hettan av sjungande, eller snarare skrikande cikador som med ett öronbedömande ljud skapar en speciell stämning. Många längtar till den svalare hösten då cikadorna börjar tystna. So Sakon, som 2004 var den förste vinnaren av Cikada-priset, har berättat för Lars om Hiroshima och cikadorna.
So sa att efter den ofattbara förstörelsen av Hiroshima, som skedde mitt i sommarhettan, hade i stort sett allt liv släckts. Det var dödstyst! Under dagarna som följde blev det åter möjligt att förnimma ljudet av cikadorna i staden, och varefter tiden gick blev ljudet allt starkare. På så sätt blev cikadorna en symbol för att livet kunde återvända. För So Sakon blev skrikandet en årlig påminnelse om Hiroshima och om vilken livskraft det fanns hos dessa insekter. Ljudet av cikadorna blev det första som de överlevande kunde höra – och det måste ha hjälpt dem att kämpa vidare. Låt oss minnas och inspireras av några strofer från inledningsdikten Cikada:
Hur skönt det vore mången gång
när krigens eldar brinna
stå genomskinligt osårbar
och kunna helt försvinna
i eldfast lycka som en gnom,
på vingar lika glada.
Hur skönt att plötsligt i ett träd
bli trollad till en cikada.
Den mörka ondskans tunga makt
lät oss i fred få vara
med lättnad såg vi det förakt
den ägnade våra skara.
Vi var för små att rostas blå
på halster eller glöder.
På detta sätt fick syrsor chans
att bli cikadors bröder.
Men till vår död i ovisst kval
bland tidens mastodonter
och till vår död på våldets fält
vid pansarsprängda fronter
skall het vår sista längtan gå
till dessa timmar glada
då vi förminskade och små
lekt fjäril och cikada.