Månadens Martinson juli 2020 #4 – av Marianne Westholm

”Kanske spelar sommaren innerligast och mest inträngande i ens sinnen en vindstilla dag i juli, då sommarvärmen är garanterad även i skuggorna. Då kan man sitta och lyssna till den rikaste sången i sommarens hagar – insekternas surrsång” (Utsikt från en grästuva)

Så diktar Martinson 1963, då vi fortfarande hade ett någorlunda stabilt klimat, eller? I vår idylliska skånska trädgård, där vi nu i karantäntider tillbringar mycken tid, har vi lavendel, buddleja och andra fjärilsväxter. Men varför är fjärilarna så få i år? I Sveriges Natur (2.2020) läser jag att vissa vanliga fjärilsarter flyttar norrut på grund av ett klimat som blir allt varmare. Nässelfjärilen sägs vara en av dessa, (så vanlig, dock, att den finns över hela klotet).

Martinsons lyrik blir en tröstekälla. Det finns många fjärilsdikter i hans verk. I Natur finner vi denna, där diktarjaget jagas av barnen på ängen så länge det är ljust, men inte längre behöver vara ”rädd ”, när mörkret infinner sig. Med antropomorfiska symboler beskriver Martinson en varelse som tycks vara helt avskild från övriga skapelsen, där den sitter ”trygg” på nässlan .

FJÄRILEN

Född till att vara en fjäril
fladdrar min svala låga
på gräsets tunga sammet.
Barnen jaga mig. Solen går ner bakom malvorna och tuvan,
räddar mig till natten.
Månen stiger; den är fjärran, jag är inte rädd,
jag lyssnar till dess strålar.
Mina ögon få hinnor till skydd.
Mina vingar sammanklibbas av dagg.
Jag sitter på nässlan.

(Natur, 1934)

År 1993 var vi på semester i Prag, och såg då en utställning på museet i anslutning till den judiska begravningsplatsen. Barn från genomgångslägret Theresienstadt hade ritat teckningar, alla med fjärilsmotiv. Dessa barn fördes sedan 1943 till ” familjelägret” (dödslägret) Auschwitz-Birkenau, där de tillsammans med sina familjer gasades ihjäl.

Martinson i sin korta dikt Psyke (psyche= själ på grekiska) anspelar på denna tanke att fjärilen symboliserar evigheten genom sitt korta liv. I denna dikt är jordelivet det viktigaste, illustrerat genom begreppet ”evig” som en inomvärldslig metafor som så ofta hos Martinson.

PSYKE

Rätt gestalt valde Psyke,
fjärilsdräkt, nuets kappa ändå evig.
Den rätta lätthetens seger över tyngd och tid.
Omtagbar varje stund på denna sidan döden.
som en solblinkning.
Ur Tuvor, 1973

Till min föreläsning om Aniara (2016) hade jag som en inspirationskälla Mnemosynefjärilen (mnemosyne=minne på grekiska, se Doris nr. 29). Denna fjäril är en mycket hotad art. Blekinge är en av tre regioner i Sverige, där arten har visat sig. Den lilla population som finns kvar sköts där med artinriktade åtgärder . (av SLU= Sveriges Lantbruksuniversitet).

Våra liv är korta som fjärilens ur evighetens perspektiv. Nu när lavendeln blommar, (medan buddlejan har fått gula blad före blomningen) väntar vi på fjärilvingars flykt.

”Fjäril, lätta tyngdens anda,
läk det svårmod som förgör
medan tiden är tillhanda,
förrn morfidens vinge dör.”

sjunger vi i vår väntan ur Ekosång till Fjärilen i Gräsen i Thule och är glada att vi får vara med en stund på jorden. Just när texten är färdigskriven, flyger en nässelfjäril in genom det öppna fönstret och sätter sig på skrivbordet. Naturen sviker inte!