Foto: Carl Curman. Riksantikvarieämbetet.
Harry Martinson och barndomens landskap
Gran står tätt invid gran.
De schalar sig samman
håller ett barrbrätte över linneornas klockor.
Lågt fladdrar gräsmottet framåt
med ohörda vingslag.
Här viskar skogen i Norden
sin minsta visa.
Harry Martinson: Ur Tuvor
Granen och ljungen präglar minnen från barndomen som Harry Martinson bär med sig. Från barndomshemmet i Nyteboda kunde Harry över viken av Immeln se den verklighetens skog som senare blev naturreservat och som han beskriver i Nässlorna blomma. ”Och Kronan höll här, medan det övriga Sverige nästan levde i ovetskap därom, en av landets tätaste och mörkaste trollskogar. En verklig, virkesgrov susande sagoskog, där tjädrarna flögo opp för vart tionde steg,……”. Denna mörka bild av den täta granskogen tog Harry med sig under vandringen till Vilnäs. ”Kronskogen öppnade och stängde sina mörka klyftor av gran där han gick”. Men verklighetens skog på vägen till Vilnäs var gles och sönderhuggen av bönder som stått på den ekonomiska ruinens brant innan de sålde till Kronan.
Harry Martinson har ett naturvetenskapligt skarpsinne. Han beskriver åskådligt kampen mellan granen och boken i Nässlorna blomma då Joel och Martin höggo takspånstimmer i skogen. Han skriver om furor och granar som ”bryta sig in med Smålands hela begravningsståt som en barrbjörn med raggen på ända och med ensidighetens skugga kastad framför sig i socknarna, tills denna björn i mitten av Listers härad äntligen mötte en sunnankrigare som inte gav sig – bokskogen, vars bark är som flodhästhud, men vars kronor äro ljusa ……..”
Från vistelsen på Norda har Harry Martinson med sig upplevelsen av ljunglanden. I Vägen ut påminner han sig om barndomens ljunglandskap när han vandrar över Smålands och Hallands ljunghedar på sin väg mot Göteborg. Ljunghedarna i Blekinge hade inte samma vidd och ödslighet som i de västsvenska landskapen. Harry Martinson förband ljunglandskapet med sin olyckliga tid som sockenbarn och med de fattiga backstugusittare som levde på magra åkertegar omgivna av ljungen. I landskapsskildringen Blekinge skriver Harry Martinson om tiden på Norda gård ”Kanske upplevde jag här Blekinge starkare än från någon annan gård” och om ljunglanden att ”de har en underlig ödslighet och minnet förstorar dem”. I dikt och prosa återkommer Harry Martinson ofta till hur våra minnen präglas av barndomens verkliga eller drömda landskap.
Det var i sommarens skogar där livet lekte,
kvällen var djup av trast och himmelen hög av svala.
Ingenting kom av allt jag drömde och ljög mig,
men minnet livar mitt liv
och minnen är färdiga drömmar.
Harry Martinson: Ur Barndomens skog i Nomad
Presentation av Gustav Fredriksson som har skrivit Månadens Martinson i maj 2014.
Gustav Fredriksson med Salje-omslag på Bokmässan i Göteborg 2013. Foto Ingemar Lönnbom.
Gustav Fredriksson,som svarar för Månadens Martinson maj 2014, är uppvuxen på en liten bondgård i Brönnestads socken utanför Hässleholm. Litteraturintresset väcktes tidigt genom läsintresset i familjen och turen att ha inspirerande lärare under skoltiden i Hässleholm. Bland annat har Gustav kvar ett slitet exemplar av Nässlorna blomma i serien Bonniers Folkbibliotek som han fick vid 13 års ålder. Under senare år har han intresserat sig för hur skogen såg ut i västra Blekinge vid tiden för Harry Martinsons barndom. Sedan sju år tillbaka är Gustav ordförande i Saljesällskapet.
Gustav Fredriksson blev jägmästare 1963 efter utbildning vid Skogshögskolan, Stockholm. Han kom till Skogsvårdsstyrelsen i Blekinge för snart 40 år sedan och blev senare länsjägmästare i regionen Skåne/Halland/Blekinge. Arbetet vid Skogsvårdsstyrelsen har vid flera tillfällen avbrutits av uppdrag i Tanzania, Etiopien, Kina, Litauen, Ukraina, m.fl. länder i Östeuropa.