Det är idag 40 år sedan Harry Martinson gick ur tiden. Han är begravd på Silverdals griftegård i Sollentuna.
Omständigheterna kring hans död är bekanta för många även om somliga versioner är mer spektakulära en andra.
Harry Martinson var en tid innan sin död svårt sjuk och led psykiskt av den mobbning som han utsattes för åren efter att han fått dela Nobelpriset i litteratur med Eyvind Johnson.
Harry Martinsons livsslut kan tjäna som en påminnelse om att det bakom varje offentlig person finns en människa, en sårbarhet. I en tid då vi fått bekanta oss med begreppet näthat så är inte heller de som står utanför offentligheten längre förskonade från hårda ord skrivna på skärmar.
Utvecklingen får inte avhumanisera oss. Vår egen och andras sårbarhet är det finaste vi har. Det som du inte skulle säga till en människa samtidigt som du ser henne i ögonen ska du heller inte skriva på en skärm, i en tidning eller vad medium det månde vara.
Semir Susic
Ordförande
2 comments for “40 år sedan Harry Martinson gick ur tiden”