Plötsligt framför mig.
På juninattens spegelvik
for i sköna kurvor på vattenblänket
en varelse utanför tyngd och skuggor.
Det var skridskoförtrollerskan Lermontsova
som övade där
Glömde av att det var sommar.
Denna korta dikt av Harry Martinson trycktes för första gången i samlingen Glädjens art och sorgernas sortering som publicerades på Litteraturbanken.se 2016, tillsammans med ett urval av andra tidigare opublicerade dikter. Kanske kan man tycka att den borde ha fått ligga kvar i gömmorna på Uppsala universitetsbibliotek, eller att det borde funnits en annan dikt att ta dess plats. Dikten tillhör inte författarens starkaste, och puristen kan ha invändningar mot motivet. Den ur-Martinsonska juninatten innehåller nämligen en skridskoförtrollerska, väsensskild från drickande kor eller en ljus blekingsk natthimmel.
Men dikten är intressant, eftersom den förekommer i flera olika variationer och ger en inblick i Martinsons arbete med tanke och penna. Han prövar orden, lägger till och förkastar, utvidgar och koncentrerar. Målet är att hitta det skönaste och mest bärkraftiga poetiska uttrycket för bilden av den isdansande kvinnan på den svenska insjön, där paradoxen är själva grunden för bildens uttrycksförmåga.
Dikten återfinns i två huvudsakliga varianter, där begynnelseraderna skiljer sig åt. Den andra varianten ser i en av sina skepnader ut så här:
En vacker junidag fick jag se
hur någonting fjärilslikt men större än en fjäril
rörde sig av och an ute på insjöns spegel.
När jag gnuggat förvåningen ur ögonen
såg jag sammanhangen klarare.
Det var skridskoförtrollerskan Lidova
som övade där
utan att ha upptäckt
att det var sommar.
Hon övade hela den dagen.
Mot kvällningen var hon försvunnen.
Här är juninatten dag, och namnet på skridskoförtrollerskan ett annat. Trots att de två avslutande raderna är strukna har den här versionen ett mer berättande anslag, och saknar den tidigare diktens poetiska skärpa.
En tredje, mer koncentrerad version, har gjort sig av med det berättande, och fokuserar på själva bilden. Här prövar Martinson ett tredje namn; alla är de ryskklingande, och bidrar till att skapa konstrast mellan isdanserskan och den svenska insjön på landet. Här är också ”skridskoförtrollerska” utbytt mot det mer neutrala ”konståkerska”:
En vacker junidag fick jag se
hur någonting fjärilslikt
rörde sig av och an ute på insjöns spegel.
Det var konståkerskan Mariposova
som övade där
utan att ha upptäckt
att det var sommar.
På ett handskrivet manuskriptblad ser man hur Martinson har strukit ner och ändrat i den här versionen. [https://litteraturbanken.se/forfattare/MartinsonH/titlar/DiktmanuskriptMS/sida/VIII/faksimil]
I ännu en version prövar Martinson ett mellanting mellan det mer berättande och det koncentrerade anslaget. [https://litteraturbanken.se/forfattare/MartinsonH/titlar/DiktmanuskriptMS/sida/IX/faksimil] Junidagen blir juninatt, förvåningen är tillbaka, men med raden ”När jag jagat bort förvåningen”, följt av ”såg jag ännu klarare.” Här är namnet Lidova, och trots att det inte går att säga något bestämt om i vilken ordning versionerna har tillkommit, är det rimligt att anta att denna version kronologiskt hamnar mitt emellan de båda ovanstående.
På Litteraturbanken kan man också se olika versioner och utkast till dikten Kama, och till tre olika porträttdikter; en genre som man inte vanligtvis förknippar med Harry Martinson.[https://litteraturbanken.se/forfattare/MartinsonH/titlar/DiktmanuskriptMS/sida/I/faksimil]
De ger en liten inblick i det poetiska arbetet och en glimt av Harry Martinsons resonemang kring sitt skapande.
Paulina Helgeson