I dagarna utkom en ny bok av författaren och biologen Stefan Edman. Åke Widfeldt har läst en ”klimatoptimistisk” bok och hittat tydliga utgångspunkter i Harry Martinsons diktning.
Bråttom men inte kört : frågor och svar om klimatet
Författare: Stefan Edman, Votum Förlag 2020
frågor och svar om klimatet
”Att bota världssorg i tid”
I Harry Martinsons diktsamling Dikter om ljus och mörker finns en dikt med titeln ”Den stora sorgen”. Där kan vi läsa dessa rader:
När mänskan nu fått makt nog
att ställa till världssorg
då är tiden inne
att bota världssorg i tid
innan all naturen blir
sorgebarnet för alla.
Just detta perspektiv präglar den nya bok som Harry Martinson-sällskapets styrelseledamot Stefan Edman gett ut i dagarna. Den heter Bråttom men inte kört och handlar om kampen för att rädda vårt klimat, en kamp som nu måste återupptas med full kraft så snart coronapandemin tillåter.
Edmans ambition är att visa på allt det goda och att det nu är viktigt att övervinna de ”undergångsstämningar” som präglat mycket av diskussionen på senare år. Förändringar som redan är på gång inom t ex vindkraft och solenergi kan ge resultat snabbare än vad många trott. Edman talar om det han kallar ”klimatpolitisk tipping point” av samma dignitet som avskaffandet av slaveriet.
Författaren menar också att det är möjligt för det svenska jordbruket att klara klimatmålet 2050 genom ”att satsa på en bred bioekonomi” som producerar inte bara livsmedel utan även andra produkter (bl a biodrivmedel). Det är dessutom av stor vikt att vi ökar vår självförsörjning på mat som är den sämsta inom EU. Vi måste odla mer. En åkerareal på 500 000 hektar, lika stor som Hallands yta, används för närvarande inte alls.
När det gäller den omdebatterade frågan hur vårt skogsbruk ska bedrivas förespråkar Edman en form av mångbruk där man optimerar både den biologiska mångfalden och skogens roll som kolsänka. S.k. kontinuitetsskogsbruk (utan kalhyggen) är kanske en framkomlig medelväg. Han utesluter dock inte att en viss form av hyggesbruk måste fortsätta.
Samhällets reaktioner på coronapandemin har visat att vi snabbt kan göra viktiga förändringar och satsa väldigt stora penningbelopp när vi står inför ett allvarligt överlevnadshot. Mot denna bakgrund bör vi kunna vänta oss att liknande satsningar görs för att hejda den klimatkris som alltfler upplever som överhängande. Vad som händer under 2020-talet blir helt avgörande och Edman listar i boken 10 klimatpositiva trender inför detta decennium. Bland dessa kan nämnas att utsläppen verkar minska, att den förnybara energin ökar i rekordfart och att utfasningen av kolet som energikälla pågår för fullt. Andra är prisraset för solpaneler och en elbilsrevolution som sprids mer och mer. Men även samhället måste omdanas på olika nivåer och Edman sätter sitt hopp till ”en påläst, folklig massrörelse som ryter till, driver på, kräver resultat” och väljer som exempel ”Fridays for Future” med Greta Thunberg som informell ledare.
Bråttom men inte kört är ett slags kombination av resonemangslysten skrift och uppslagsbok med mängder av diagram och faktasammanställningar. Parisavtalets tuffa målsättningar redovisas och det s.k. 1,5-gradersmålet diskuteras. Detta innebär att våra årliga koldioxidutsläpp ska vara noll kring år 2050. Något som i sin tur kräver ”att våra samhällen förändras på en skala som mänskligheten aldrig tidigare ställts inför.” Men Edman pekar också att forskarna i FN:s klimatpanel IPCC hävdar att uppvärmingen fortfarande går att hejda; ”det är inte för sent men akut bråttom”.
Stefan Edmans bok är angelägen läsning som, med förankring i Harry Martinsons blick på jorden, uppmanar oss att agera och ”bota världssorg i tid”.
Boken finns i din lokala bokhandel eller nätbokhandel.
__________________________________________________________
Bolin inspirerade Edman
Svensk klimatforsknings nestor, professor Bert Bolin, en av grundarna av FN:s klimatpanel IPCC, var en av dem som inspirerade Stefan Edman. Edman beskriver honom så här: ”En trotsig optimist som ingöt hopp och framtidstro”. I Doris nr 12 medverkade Bolin med en artikel om Aniara, som avslutades med dessa ord:
Harry Martinson, den borne författaren med en känslighet och förmåga att kunna se vad som sker i det som synes ske, tränger sig på genom sin ANIARA. Han har i sitt ödesdrama givit oss en omistlig tillgång för oss vanliga människor. Det mänskliga är att lyssna, försöka förstå, att ha respekt för sina medmänniskor, när vi möter dem, i hemmet, bland andra människor, det må vara ett barn eller en okänd man eller kvinna, i helg eller söcken, i vår egen bygd eller i fjärran land. För oss alla är jorden vårt hem, stökigt och trångt, ja men ändå! Att söka sig till andra planeter är en verklighetsflykt och det är lätt att komma ur kurs och att det i stället blir en färd mot Lyran och att vi ”… skiljer oss från sol och jord och från Doris dal.”