70-årsjubileum. Den 13 oktober 1956 låg Harry Martinsons Aniara på bokhandelsdiskarna. Den tidigare webbredaktören Ingemar Lönnbom utmanar härmed den värderade läsekretsen i Harry Martinson-sällskapet att bidra med artiklar som uppmärksammar detta odödliga diktverk från olika vinklar. Först en astronomisk nyhet från år 2019 som (såvitt känt) inte har publicerats på sällskapets webb tidigare.
I december 2019 fick Harry Martinsons diktning en plats långt utanför litteraturens värld. En stjärna och en planet i ett annat solsystem fick då namnen Aniara och Isagel. Namnen är resultatet av en världsomspännande omröstning.
Harry Martinson hade säkert kunnat uppskatta symboliken. Diktverket Aniara, om människans oro, hopp och utsatthet speglas mot ett oändligt universum, fick mer än fyrtio år efter sin död sitt eget lilla system på himlen.
Ett namn på himlen
Bakgrunden var Internationella astronomiska unionens, IAU, hundraårsjubileum 2019. Som en del av jubileumsfirandet genomfördes projektet NameExoWorlds, där människor i olika länder fick föreslå och rösta fram namn på en stjärna och en exoplanet – alltså en planet som kretsar kring en annan stjärna än solen.
Sammanlagt deltog 112 länder och mer än 780 000 människor världen över. Sverige fick möjlighet att namnge stjärnan HD 102956 och den planet som kretsar kring den. I den svenska omröstningen kom mer än 1 600 namnförslag in. En jury valde ut fem namnpar som gick vidare till omröstning. Ett av dem var Aniara och Isagel.
Den 17 december 2019 offentliggjorde IAU resultatet. HD 102956 fick det officiella namnet Aniara, medan planeten HD 102956 b fick heta Isagel. Namnen blev därmed inte bara poetiska beteckningar utan officiellt erkända astronomiska namn.
Nästan 400 ljusår bort
Stjärnan Aniara ligger i stjärnbilden Stora björnen, i den del av himlen som vi i vardagligt tal brukar förknippa med Karlavagnen. Den befinner sig omkring 400 ljusår från jorden. Den formella astronomiska beteckningen är fortfarande HD 102956 – det poetiska namnet Aniara ersätter alltså inte den vetenskapliga beteckningen utan finns som ett officiellt namn vid sidan av den.
Aniara är en utvecklad stjärna, en så kallad underjätte, med en massa på omkring 1,7 gånger solens och en radie som är drygt fyra gånger solens. Den är betydligt ljusstarkare än vår egen sol. Med ett teleskop eller en bra fältkikare kan den observeras från jorden.
Och runt Aniara kretsar Isagel.
En het Jupiter
Isagel är ingen liten jordliknande planet. Den är en gasjätte, med en massa som är ungefär lika stor som Jupiters – omkring 0,96 Jupiter-massor. Den befinner sig emellertid mycket närmare sin stjärna än Jupiter gör i vårt solsystem.
Isagel fullbordar ett varv runt Aniara på bara 6,5 dygn och befinner sig ungefär 0,081 astronomiska enheter från sin stjärna. Det motsvarar ungefär 12 miljoner kilometer. Upptäckten gjordes så sent som år 2010 genom mätningar av stjärnans rörelser, den så kallade radialhastighetsmetoden.
Astronomerna brukar kalla en sådan planet för en het Jupiter. Det är alltså en gigantisk gasplanet som kretsar mycket nära sin stjärna och därför har mycket hög temperatur.
Isagel är alltså inte en beboelig planet. Men det kan ändå kittla fantasin att en verklig värld, långt ute i rymden, nu bär namnet på den kvinna som i Martinsons diktverk är Aniara-skeppets pilot.
Genom namngivningen har det skapats ett litet kosmiskt Martinson-system: Aniara med Isagel i sin bana.
Från science fiction till verklighet
När Aniara publicerades 1956 var tanken på planeter runt andra stjärnor fortfarande något som hörde till spekulationens och science fiction-litteraturens värld. Martinson byggde sitt verk på den tidens astronomiska kunskap men framför allt på sin egen poetiska fantasi.
I dag vet vi att det finns tusentals bekräftade exoplaneter. Astronomerna räknar dessutom med att planeter är mycket vanliga i vår galax. Den planet som Martinson aldrig kunde ha sett med ett teleskop blev själv en del av den moderna exoplanetforskningen – och en av dessa planeter fick hans Isagels namn.
Martinson använde vetenskapens och rymdforskningens nya bilder för att skriva om människans villkor. Drygt ett halvt sekel senare använde astronomerna hans litterära bilder när de skulle ge namn åt nya världar.
En oväntad fortsättning på Aniara
Aniara handlar om människan som lämnar sin värld och plötsligt inser hur liten och utsatt hon är i det stora kosmos. Martinsons rymd blir samtidigt fysisk verklighet och existentiell metafor. Skeppet färdas bort från jorden, men de människor som finns ombord kan inte lämna sina frågor, minnen, konflikter och sin längtan efter mening bakom sig.
När vi riktar blicken mot Stora björnen kan vi alltså numera, med lite fantasi, tänka att där ute finns Aniara och Isagel – två namn som började sitt liv i en svensk diktcykel från 1956 och som 2019 fick en plats bland de verkliga världarna i universum.
Ingemar Lönnbom