Stefan Sandelin var en forskare och lärare med stor bredd. Efter studier i litteraturvetenskap, engelska, filosofi och konsthistoria fick han som doktorand ett lektorat i skandinavistik vid universitetet i Hull. Slumpen gjorde att han där i biblioteket hittade en bok av Harry Martinson. Mötet med detta författarskap blev på olika sätt livsavgörande. Han har själv uttryckt att han förälskade sig i språkkonstnären Martinson.
1984 skulle Harry Martinson ha fyllt 80 år. Det fanns då flera goda skäl att uppmärksamma hans författarskap. I Olofström och Jämshög, Martinsons födelse- och hemort, bildades Harry Martinson-sällskapet. Med lokala förankringar (Torsten Paulin, rektor på folkhögskolan och Ulf Redmo i kommunen) och med Sällskapets förste ordförande, professor Ingvar Holm från universitetet i Lund, var sällskapets kommande verksamhet garanterad. Det var inte förvånande att Stefan blev kallad och invald i styrelsen. Några år tidigare hade han återvänt till Lund och fortsatt sin lärargärning där.
När Sällskapet grundades fanns inga av Martinsons böcker att köpa i bokhandeln. Efter en inspirerande föreläsning av Carl Otto von Sydow vid Sällskapets bildande uppstod idén att ge ut ett urval av Martinsons efterlämnade dikter. Detta blev “Ur de tusen dikternas bok”, som kom ut 1986 med Stefan som redaktör.
Senare lyckades Stefan övertyga Bonniers, som varit Martinsons förläggare, att det var dags att ge ut dennes Samlade verk. Sällskapet fick ansvaret för att förbereda en nyutgivning. Stefans möte med Harry Martinson i Hull gjorde honom som klippt och skuren för att bli redaktör för denna nyutgivning. Utgåvan blev inte bara ett nytryck. Stefan fick också ansvaret för att i samråd med olika författare förse varje bok med en kommentar. Hans arbete med samlingsutgåvan var ovärderligt.
Under åren 1997-2001 publicerades denna samlingsutgåva i tio band omfattande alla Martinsons tidigare verk. Till 100-årsminnet 2004 av hans födelse fanns böckerna genom samarbetet med Bonniers tillgängliga vid alla arrangemang på akademier och mässor. Martinson blev återigen en aktuell språkkonstnär.
Samlingsutgåvan blev Sällskapets ryggrad genom att under många år förse sina medlemmar med ett band i taget som årsbok. Stefans ansvar för detta projekt gav honom också en central roll i styrelsen. Han medverkade i denna genom alltid lugna och väl överlagda synpunkter i sällskapets vida verksamhet.
Senare skulle Stefan också få ansvaret för att publicera ”De tusen dikternas bok”, som samlade ett mer omfattande urval av Martinsons efterlämnade dikter.
Stefan blev som Martinson tidigt engagerad i naturen. Som ung var han en aktiv fältbiolog i sin dåvarande hembygd, Kristianstad. I sin vänkrets blev han senare känd både som fågelskådare och en uppskattad naturfotograf. Han dokumenterade särskilt Lund med omgivningar (Höjeådalen) samt vid sommarstället på Landön och sammanställde själv flera fotoböcker.
Som lärare arbetade Stefan på AMU i Malmö och sedan på Komvux i Lund, där han fortsatte i flera år efter pensionsåldern.
Personliga möten och samtal med Stefan skapade oftast en stämning av eftertänksamhet. Hans livsstil kunde nästan kännas Martinsonsk. Efter åren av gemenskap i Sällskapets verksamhet blev mina besök i Lund sparsamma. Vänskapen och närheten fanns kvar och vi är många som känner en stor saknad efter Stefan.
Göran Bäckstrand