Månadens Martinson november 2021 – av Maiping Chen

Martinsons ovanliga vänskap med den kinesiska poeten Lung Tien

Text: Maiping Chen Foto: Charlotta Bäckström

Jag vet inte hur många kinesiska vänner Harry Martinson hade i sitt liv. På hans tid bodde det inte så många kineser i Sverige. Men han etablerade i alla fall en ovanlig vänskap med en av dem, doktor Lung Tien, som också var poet och kalligraf i traditionell mening. 

Doktor Lung Tien föddes 1905 i staden Gongan, Hubeiprovinsen, i mellersta Kina. Han kom till Paris 1936 för att studera juridik vid Sorbonne och där disputerade han och fick titeln filosofie doktor. I Paris mötte han den svenska skådespelaren Viveka Linder (1918–1968), och 1956 gifte han sig med henne och flyttade till Sverige. 1958 fick Lung Tien anställning vid det då nyöppnade Östasiatiska museet i Stockholm, där han arbetade fram till pensioneringen 1973. Han undervisade även i kinesisk kalligrafi vid Stockholms universitet och på Konstfack. 

Doktor Lung Tien kom sannolikt från en rik kinesisk familj (det var därför han hade råd att åka till Paris och studera). Det betyder också att han som barn fick ganska bra privatundervisning i klassisk kinesisk kultur, och lärde sig att skriva dikter i äldre kinesisk stil (ungefär som haiku i Japan), och i kinesisk kalligrafi. Han förde dagbok i den poetiska stilen över sina upplevelser i Sverige. När han dog 1999 efterlämnade han en samling på över 6000 dikter som var skrivna i kalligrafisk stil på rispapper. Samlingen testamenterades till Kungliga biblioteket i Stockholm. Jag kan inte säga att dessa dikter är av hög litterär kvalitet, men kvantiteten är imponerande.

Några av Lung Tiens dikter tillägnades Harry Martinson. Tydligen träffade han Martinson när han arbetade på Östasiatiska museet, eftersom Martinson också var mycket intresserad av kinesisk kulturtradition och ofta besökte lokalerna, särskilt för att se målningar från Tang- eller Song- eller Ming-dynastin. När Lung Tien flyttade till Sverige 1956 hade Martinson redan publicerat essäsamlingen Gyro, där han hyllade den kinesiska daoismen. Det är lätt att förstå att Martinson kan ha haft en del att prata om med Lung Tien, som då förmodligen var den mest välutbildade kinesen i Stockholm. De blev vänner. Här är en av de dikter som visar hur de tillbringade en lång eftermiddag hemma hos Martinson:

午餐谈到晚餐时

上下古今涉猎之

毕竟才人情种子

最高兴一段西施

Samtalet pågick från lunch till kvällsmåltid

berörde allt från forntiden till idag

Trots allt är den begåvade en kärleksfull person

Den gladaste delen av samtalet handlade om Xi Shi

(Not: Xi Shi西施 var en berömd vacker kvinna i kinesisk historia.)  

Av doktor Lung Tiens dikter kan jag utläsa att Martinson bjöd hem sin kinesiske vän på te eller middag flera gånger, och att Lung Tien kände sig lycklig över att kunna umgås med en stor svensk författare. Han var imponerad av att Martinson hade så bra kännedom om kinesisk kultur, men uppskattade även Martinson som en person med hög moral. Här är en annan dikt:

著作湖边性似陶

不贪富贵只醇醪

羡他魁伟无尘气

岂但人高品亦高 

Han skriver vid en sjö med ett sinne likt Taos

Inte sugen på rikedom och titlar utan bara på ett glas vin

Jag avundas hans storhet och styrka, och att han inte är vulgär

Han är inte bara lång utan har också hög moral 

(Not: “Tao” här är Tao Qian, 陶潜, även känd som Tao Yuanming, 陶渊明, en berömd kinesisk poet som levde mellan 365 och 427 f.v.t. under Östra Jindynastin. Han slutade arbeta för kejsaren och flyttade tillbaka ut på landet för att vara nära naturen. ”Lång” och ”hög” skrivs med samma ord på kinesiska.) 

Och en till:

文交不必划西东

第一须能见道同

半日谈心亲热甚

两人都觉有唐风

När man diskuterar litteratur behöver man inte skilja på väst och öst

Först och främst måste man kunna se på samma sätt

Efter en halv dags innerlig konversation känner vi oss närmare varann

och tycker båda att vi har något av Tangdynastins stil

Jag skulle kunna fortsätta med flera dikter, som visar på en ovanlig vänskap.

För några år sedan när jag besökte Jämshögs hembygdsmuseum, där man har ställt ut föremål som Martinson lämnade till sin hembygd, tog Jonny Karlsson, som arbetade där, fram en kartong som innehöll ungefär 20 rispapper med kinesisk kalligrafi av Lung Tien, inklusive hans dikter till Martinson. Men ingen där kunde berätta något om innehållet, eller förstå vad dikterna handlade om. Jag lovade då att jag skulle försöka översätta dem. I år, 2021, när jag fick vistelsestipendium på Alltidhults skola, kunde jag åka dit igen och överlämna mina översättningar av dem. 

*

Läs Eric Luths reportage om Maiping Chen och Anna Gustafsson Chen i Alltidhult: När Alltidhult mötte Kina (blt.se)