Om Harry Martinson vid Nässelfrossas invigning den 22 juni 2014
Text (strof 1 – 8): Åke Widfeldt
Mitt första möte med vår Harry lyser
med ljus som kan bestråla själva ängen.
Där blommans kalkar glittrar skönt och hälsar
den trägna humlans ludna ben som fumlar,
bland kronbladstunna skålar honung söker.
I Nyteboda föddes du vid Immeln,
din barndoms sjö med smak av hav som vidgas.
I Nebbeboda mötte du en Stav som väckte
din fantasi och fick dig att se världen
på annat vis än traktens stränga bönder.
På rymmen genom Sverige fick du kunskap
om luffarlivets mödor och bekymmer.
I Götet fann du så skonerten Willy
och började din resa ut på haven
som eldare med jämn passad i ryggen.
Hos Moa fann du först en stuga öppen,
en fristad under några år av trygghet,
men snart förbytt i våldsam strid och vånda
omväxlande med tider av en sällsam,
förunderlig och kraftfull skaparglädje.
När nässlor blommat, vägen ut har vandrats,
naturen skildrats, verklighetens hårda
förfrysning prövats, då kom Ingrid som en
bebådad ängel, två små döttrar till dig
med glädjens vita lätta moln i följe.
En luffare tar plats i diktens tempel,
Hans idiom beglittrar tal han håller.
Andromeda han ser och börjar dikta
på rymdens epos om en mänskospillra
som flyr förgiftad jord till ingen nytta.
Nobelprisglädje snabbt och elakt grumlas
av avundsjukans litterära drängar.
En svår tid följer men kan ändå brytas
vid glatt besök hos samlingar i Jämshög.
I Silverdal nu Harry vilan funnit.
Jag skruvar lampan ner och bjuder alla
att söka Harry och hans sköna texter
om människa, natur och solens värme.
Så låt oss alla lyssna nu med samfälld glädje
till denna sommarsång ur Aniara:
Mitt i den brinnande solen
finns en pupill, en kärna
som med sin gåtfulla virvel
gör den till kärlekens stjärna.
Var gång den ser på jorden
uppstår en äng och blommar
dag efter dag och fröar
glad genom lycklig sommar.
Blommorna lyfta ur marken
ett levande flaggspel som vaggar.
Fjärilar dansa med gula
slöjor kring tistelns taggar.
Humlorna brumma i gräset
där stråskuggan marken rutar.
Sval leker sommarvinden
i lättrörda vallmoklutar.
Flyktig är lyckan – en stundens
slumpvinst i soliga dagar.
Långt bortom larv och grymhet
lyser i sommarens hagar
karlekens sommarstjärna,
midsommartidernas blomma.
Vad förtjänte väl mera
att vi bleve glada och fromma.
Harry Martinson, ANIARA, sång 80
Kommentar:De första åtta stroferna om Harry Martinson använde jag vid invigningen av 2014 års Nässelfrossa, där åttaolika författare presenterades. Stroferna är skrivna på det versmått som användes i en stor del av Aniara och innehåller dessutom olika Martinsoncitat. Efter min presentation lästes en av Martinsons mest älskade texter, sång 80 ur Aniara. En annan version av denna dikt publicerades redan 1951 i Folket i Bild nr 25 då den kallades ”Sommarpsalm”.
Åke Widfeldt