Många av Harry Martinsons postumt utgivna dikter är lika varandra, både till form och innehåll och jag bläddrar hit och dit innan jag stannar för en dikt om maskrosor. De är avbildade när fröna flyger ut i världen. Då möter…
Den tidigare Näbbeboda-stipendiaten, Martinson-forskaren Elliott Brandsma ger oss Månadens Martinson i juni 2022. When There’s No Place Left to Go: Reading Martinson’s Aniara as a Call for Refuge The images can be found across social media and news channels everywhere.…
InsekternaInsekterna som kilar på bladen och löven i över- och undersides gång överknickade och knäckta grenverk och på de vindbrutna grässtrånas broar. Deras vakenheter ligger tätt inpå blåsten punktprecisa i nuens delar. Ett blåstkast inte bevakat kan vara en olycka, en hård blåst en…
I månadens Martinson lyfter Rune Liljenrud fram dikten Historiens portar tillägnad skulptören Bror Marklund (1907-1977). Historiens portar Historiens portar öppna sig. In träder de som vill se. Fram träder det som har varit. Redan på portens brons bultar historiens hjärta,…
Mystiska spår av Nobelpristagarens hjälte i Göteborg Text: Dan Sjögren. Texten och bilderna publicerades i GP 4/10 2021 Sandemar är en av många luffare i Harry Martinsons vagantroman Vägen till Klockrike. I Laske härad tar han sällskap med Bolle, bokens…
Martinsons ovanliga vänskap med den kinesiska poeten Lung Tien Text: Maiping Chen Foto: Charlotta Bäckström Jag vet inte hur många kinesiska vänner Harry Martinson hade i sitt liv. På hans tid bodde det inte så många kineser i Sverige. Men…
I en av sina dikter talar Harry Martinson om människans liv som både rösen av sten och som fjärilar och moln, både det tungt grå och det fjäderlätt luftiga. Det är omöjligt att besöka trakterna där han växte upp utan…
ELEMENTARANDAR Vi äro stormar som fara, vi äro skuggor som jaga; vi äro vindar som klaga osälla andars sång. Stoftet är skingrat i natten, luttrat i eld och vatten. Värmda av gråten och skratten voro vi mull en gång. Dag…
Myrstacken och fiberbrunnen Ur ”Människobarnet och skogarna” Ett bortsprunget barn går i skogarna. Myrstacken, skogarnas trollhjässa och en bula på granfoten, stiger ur marken; håröverhöljd med jättarnas skäggstrån och kottarnas fjäll; kammad av vindarna. Ögonlös ligger den. Har ingen riktning.…
Bitterljuvt, kan jordelivet upplevas mitt ibland sina paradoxer. Det oändliga och det ändliga. Det som är och det som ännu inte är. Sorgen och glädjen… Ute blommar sommaren. Under sällskapets årsmöte i maj månad, fick vi möjlighet att lyssna till Klockrikestipendiat och…