För många år sedan hade Skånska Dagbladet en chefredaktör som tillika var kulturchef. Det var en god, ja ypperlig tid, när tidningen riktades in mot den sköna litteraturen.
Det är väl något liknande med Göran Greider, han har en fot i varje läger – även om han faktiskt inte formellt är Dala-Demokratens chefredaktör.
I slutet av förra månaden höll han ett föredrag i Borlänge och det publicerades sedan i den egna tidningen (DD 24/10-23). Där berättade han bland annat om finsnickaren Sven Olof Andersson, en man som ”bedrev något som måste beskrivas som poesi i trä”, skriver Greider.
Han höll en gång i en av Anderssons små askar och ”det var litet som att hålla ett sommarmoln i händerna”.
Från det övergår Greider till att lovsjunga människans händer och allt vad de kan uträtta (och det är därför han utan att veta det hamnar i Månadens Martinson). Greider citerar nämligen påpassligt Harry Martinsons dikt Människans händer och förser dikten med några genomkloka ord om poeten själv. Håll till godo!
Dan Sjögren
Ur Greiders text:
Författaren Harry Martinson skrev sent i livet en dikt som heter Människans händer. Martinson var modernist, men också antimodernist. Han stod med en fot i ett gammalt Bondesverige och en annan i världsrym- den och naturvetenskapen. Men hör här när han skriver om Människans händer i en dikt som jag tror säger något både om och till Klara Knutsson, till Sven Olof Andersson och rentav till den där gubben som en gång för länge sen tillverkade en enkel träslev i en by i Dalarna:
Händernas erfarenhet är beröringen
deras liv bland tingen är mångfaldigt,
fullt av tysta innehåll.De hör inte men är med
i vibrationer.
De ser inte men vet hur det är i mörka källare,när sammeten ska värderas är de där, och slipstenen och lieeggen provar de tyst.
De behöver inte låta eggen bita till.
De känner med lätt beröring stålbettets skärpa.
Hur har de hunnit samla alla sina fina erfarenheter av ull och grus, av fjun och stål,
av glatta ytor och taggig tistelboll,
av smidig talk och av alla sorters mjöl.
från glansigt silke till grova säckar,
Deras register är oerhörtfrån sträva filar och rivjärn
till de nyföddas glatta naglar
Och beröringsglansen på evighetsblommor. De lever i känslans land där beröringen är allt. Och där beröringens gåta slår en bro
mellan nerv och själ. Men i fjärilsvingens stift finner de sin gräns.
Så skrev Harry Martinson. Jag tror han har rätt: Konsthantverket slår en bro mellan nerv och själ, mellan hantverk och konst.
Härmed förklarar jag utställningen invigd.
Kommentar: Detta föredrag höll jag på biblioteket i Borlänge i lördags.
Göran Greider