Harry Martinson och Karin Boye, två av förra seklets poeter som fortfarande känns aktuella. De kände varandra, var kanske också förälskade. Dan Sjögren har låtit oss ta del av ett ännu inte hållet föredrag i frågan, där han redovisar och skärskådar några av de uppgifter som har cirkulerat.
KARIN OCH HARRY
Artur Lundkvist, ledargestalten bland Fem unga, berättar att ”många av Karins poetvänner” var förälskade i henne. Och så lägger han till: ”bland dem framför allt Harry Martinson”.
Men bortemot halva rikets författare och kritiker var förälskade i Karin Boye. Och hon var själv förälskad i en rad både män och kvinnor.
Jo, jag överdriver. Men det är för att betona att det alltså var en kanske alltför ofta upprepad utsaga, att Harry och Karin, var ett förälskat par. Jag ska kika lite närmare på vad det finns för underlag för den där påstådda, nära relationen. Låt oss kalla de där två kanske älskande personerna för Karin och Harry i fortsättningen.
Vilka källor stöder att det handlade om en romans mellan dem?
Ett urval av Harrys brev är utgivna. Det sista av dem sändes till dottern Eva 1949: ”God dag lilla Eva. Mamma och pappa hälsa dig så mycket från en stad som heter Paris.” Men brev till Karin saknas i den samlingen.
Karins egna brev återfinns i Ett verkligt jordiskt liv. Det var Paulina Helgeson som gav ut dem och det var också hon som svarade för boken med Harrys brev, Poetiska törnbuskar i mängd. (Den damen borde vara här i kväll hon har förmodligen en större insyn i affären än någon annan). Men det finns inga brev till Harry i Karins samling heller.
Det existerar dock ytterligare en sådan ”dubbelagent” i sammanhanget, Johan Svedjedal. Han har givit ut biografier, tjocka som tegelmurar, om både Karin och Harry.
”Någon gång under våren 1934 ska Karin och Harry ha förälskat sig i varandra, de kysstes och smektes, men inledde aldrig något förhållande”, skriver Svedjedal i sin Boye-bok (Den nya dagen gryr) och fortsätter: ”Harry var rädd för Moa, påstod han.”
Notera att Svedjedal skriver ”påstår”. Det kan vara en markering. Varifrån kommer då hans uppgifter?
Jo, det är den källkritiska Sonja Erfurth som återgett de där ofta hörda orden om kyssar och smekningar. De återfinns i den tredje av hennes fyra biografier om Harry, den som heter Harry Martinsons 30-tal.
Men det finns ett spännande tillägg i Erfurths version. Vid något tillfälle när Karin och Harry träffas ensamma i hennes lägenhet utbrister hon: ”Vi kan inte gå ut och äta… för då syns det hur förälskade vi är.”
Den sortens udda och särskiljande detaljer älskar historikerna. De där konkreta orden har en starkare närvaro.
Enligt Erfurths uppfattning sa Harry också följande: ”Men det blev inte mer, jag vågade inte inleda något förhållande med Karin, jag var så rädd för Moa och jag kunde inte komma ifrån henne.” Och Erfurth summerar: ”Det blev en förälskad vänskap, ett platoniskt kärleksförhållande.”
Ungefär den bilden av förhållandet passade nog Erfurth ganska bra – och möjligen också Harry. Men ska vi tro på hans berättelse?
Kanske. Svedjedal vidgår att Harry nog var förälskad i Karin, ”som dock var mer känslomässigt engagerad på annat håll” (Margot Hanel). Och så summerar Svedjedal: ”relationen … utspelade sig… nog mer i Martinsons önskningar och fantasier”.
Samma år hade Harry emellertid en kärlekshistoria med en kvinna som Erfurth kallar ”Elsa”. Ivar Lo har berättat (i Tröskeln) att han tog med sig Harry till ”Elsa” på ett sjukbesök. ”Sjuklingen började lägga an på att vinna Harrys intresse. Han i sin tur fann henne likna Karin Boye och sa det.”
Den relationen skymtar i ett brev som Harry skrev till sin förläggare. Mer rädd för Moa var ändå inte Harry än att han hade ett förhållande med en annan kvinna – vid ungefär samma tidpunkt.
Erfurth är således den oberoende källan i denna fråga och flera andra återger hennes ord. Hur kan hon då vara så säker på sin sak?
Hon har de där orden direkt från hästens mun! Erfurth hade nämligen många och långa samtal med Harry i samband med att hon skrev på biografierna om honom.
Man kan ju, fast det är kanske indiskret i överkant, undra vad som egentligen hände i Boyes lägenhet den där gången. Det låter som om Karins replik – ”Vi kan inte gå ut och äta… för då syns det hur förälskade vi är” – yttrades i en intim situation. De var ju ensamma och djupt förälskade. Men det är måhända en alltför inkvisitorisk hållning.
Återstår att undersöka hur Harry reagerade när Karin tog sitt liv. Det borde vara ett särskilt hårt slag om de nu var eller hade varit älskande även om sju år hade gått.
Harry minns i ett brev till Ebbe Linde vad som hände under den där sista våren 1941. Karin och Harry träffades vid två uppläsningar. Ena gången sa Karin att ”tiden gör allt så spöklikt, jag känner inte längre igen världen och verkligheten.”
Sista gången de sågs var på en fest som Sveriges bokhandlare ordnade. Vid efterspelet satt Karin och Harry och några till vid ett av småborden. Inget kan längre överraska oss, sa Harry.
”Karin såg mig då mycket länge i ögonen. Efter en stund sade hon:
– Är inte detta ändå bra mycket sagt?”
Den ordväxlingen återger Harry i ett brev till Ebbe Linde omedelbart efter självmordet. Och Harry tillägger: ”Efteråt har jag förstått att hon hade sitt eget öde i tankarna, och den minutlånga blicken hon gav mig var en avskedsblick… Överhuvud var hon ju en ögonens mystiker.”
Ett lätt liv och en lätt död är inget för mig, säger Stäppvargen i Herman Hesses roman. Något liknande gällde nog för Karin Boye. Hon ville ha ett komplicerat liv, fullt av kamp för viktiga värden och fick kanske mer än hon begärde.
Till hennes begravning skickade Harry en vit krans men kunde inte förmå sig att komma personligen. Karin ”tillhörde dem man under alla förhållanden ville se levande.”
Dan Sjögren
Fotnot: Delar av Göteborgsgruppen gästade Bibliotekets vänner i Alingsås torsdagen den 10/4. Carina berättade då om mästarens liv och verk, Anders, Ulla och Mikael läste och kommenterade ett par av hans dikter. Över hundra personer lyssnade och fröjdades. Det finns en lovsång som rör kvällen på Facebok.
Dan Sjögren: Det var tänkt att jag skulle hålla ett föredrag om Harry Martinsons och Karin Boyes relation vid samma tillfälle men ohälsa kom emellan. Det är det föredraget du just nu har läst.