Anders Glader är en inbiten stadsbo med organiska band till naturen och livet på landet och i våra fjäll. Han sitter sedan ett par år i sällskapets styrelse och ska om några dagar framträda på majdagarna.
Mycket kommer då att handla om det som i programmet fått samlingsnamnet ”Naturskildringar och naturupplevelser”. ”Glader bland Harrys blommor och blader”, kallade Anders ursprungligen sitt föredrag.
Med denna text vill vi förstås locka till besök i Jämshög och till lyssning men också presentera en av de entusiaster som arbetar i Harrys vingård. Sådana entusiaster behövs – och sådana vingårdar.
Anders Glader bor nära Poseidon, mitt i den kulturella smeten, ett knappt stenkast från de ledande institutionerna i Göteborg.
Borta vid biblioteket står Karin Boye i brons. En man rastar just sin hund i vattenkonsten utanför biografen Göta. Och i fonden skymtar konstmuseet med sina sju valv, av folkhumorn döpta till gäspningar.
Anders lilla lägenhet väcker en del häpnad. Jag blir stående framför en älg och räknar taggar. På ett litet bord ligger en fiskeväska som tillhört en död vän, en harrfena och en fiol som är ospelbart liten.
Ett tiotal höga växter i fönstret skärmar av ljuset, däribland en fjädersparris.
”Jag tog en stickling från en liten vinkeljärnskrum gumma i en oskiftad by i Småland, där hon stapplade omkring med sina hönor och det finns en historisk synkronicitet, genom att hon var kompis med Elin Wägner, som bodde i samma socken, där f.ö. Viktor Rydberg var informator och fann den verkliga Singoallas grotta.”
En enda rackans lång mening och det är så man möter honom ibland, när något måste utredas närmre och mer nyanserat. Då blir stilen flerordig och sakleden börjar trängas och kommer nästan i rullning.
”Egentligen kan jag ju betrakta mig som en sorts Pettson-Gubbe och jag har alltid sagt till mina vänner att jag egentligen ska flytta ut på landet, det ligger nära min natur”, småskrattar Anders.
När vi människor berättar deltar ju alltid händerna i samtalet, de vevar med eller hugger en tanke i bitar men Anders handarbetar mer än de flesta.
Han har varit mycket i sitt liv: trafikräknare, bibliotekarie, bokpolis, hamnarbetare, socialarbetare, sociolog, bilhandlare, spårvagnsförare, oljearbetare, bilbyggare, lärare, vaktmästare, lagerarbetare och bonddräng. Han har en ”fil kand. med konstiga ämnen”.
Handen börjar rotera när han nämner alla de blixtgubbar han mött – som om han makade ihop dem lite på bordet. Han umgås fortfarande med de gamla jobbarna i hamnen.
Bakom alla dessa olika sysslor och yrken ligger väl att du är starkt intresserad av människor, ja att du samlar på dem?
”Människor är säregna, de kan vara ansträngande att umgås med dem också, en del behöver ju hjälp. Men alla möten är viktiga.”
”Men det är riktigt, jag samlar på ”skummisar”, skämtsamt uttryckt. Sådana personer är ofta intressanta, goa och egensinniga, det centrala är ju … Oj, är det kanadagäss?”
En konvoj fåglar sveper förbi över Götaplatsen, rakt genom samtalet. Ett intressant möte, också det.
Du hade ett rikt liv i naturen också innan Harry kom in i bilden?
”O ja, visst. Det där började jättetidigt. Det fanns i barndomsmiljön en lillskog med en liten bäck. Den bäcken var ett helt universum, man mindes varenda krök, också de djupa ställena, ja det var kanske någon halvmeter eller så.
En gång hade jag en epifanisk upplevelse i den skogen, en uppenbarelse. Jag gick ensam bland växterna och fick då en känsla av att jag var en del av det här stora. Det blev en sorts andligt tillstånd.”
Han lägger yttersidan av handen mot kinden när han upprepar att det var epifaniskt.
”Det handlade nog inte om en gudsupplevelse men där fanns en känsla av att naturen inte bara var natur, den var mer, där kändes en storhet.”
Det du just berättat om har en del likheter med anslaget i Aniara, påpekar jag. ”Mitt första möte med min Doris lyser… ”.
”Jovisst, det var ett tidigt och nog så avgörande möte med jordens skönhet, en djupare sida av naturen.”
Sedan växte du upp och blev klokare och klokare och samlade på dig inte bara upplevelser av naturhet utan också kunskaper. Hände det något särskilt när du mötte Harry? Förändrades den hållningen?
”Nej, den konsoliderades, kan man säga. Pappa var kommissionär för Bonniers så det blev en hel del böcker i våra bokhyllor och jag började läsa och öppnade i ungdomen min första Harrybok, det var väl Nässlorna.
”Sedan blev det Vägen till Klockrike och efter det Vägen ut. Då jobbade jag på Volvo och satt och läste på bandet mellan varven.”
När det var prov i matte skolkade han från skolan och åkte in till biblioteket och där läse han mest Harrys dikter.
”Då fick jag också ett mer poetiskt förhållande till naturen. Dessutom upptäckte jag att det kan ske under tak. Man kan alltså sitta still och vara ute samtidigt.”
Hurdan är då naturen för dig?
”Den är bara en diffus storhet. Hjalmar Sundén beskrev ju Gud som ett gasformigt däggdjur”, säger han och gnäggar förtjust. ”Men när man läser om naturen inser man hur intrikat det hela är, med alla sambanden, och alltsammans har ju också uppstått av sig självt.”
Det är egentligen inte särskilt begripligt, enas vi om, och det reser ju också frågan om ”naturens natur”. Är den till exempel språkkunnig?
”Ja, absolut, det språkliga är väldigt relevant, till och med träden kan ju tala med varandra genom att utsöndra olika ämnen, om de blir angripna, och alla ekologiska samband är ju en egentligen ett slags språk, fast det är ju inte i ordform, men kopplingar finns ju absolut, även om inte allt behöver vara så sprutlackerat och förklarat, hellre då lite fyrkantigt.”
Där blev han lång igen. Meningen vindlade upp sig, för sammanhanget krävde just det, uppvindling.
Hans blick vandrar i väg mot vänster och stannar oseende till när han söker efter ord, kanske vid den uppsågade, manshöga björkstammen där varje spår innehåller en CD-skiva.
Just björken kommer förresten att spela en viktig roll i Anders föredrag, trädets femtielva förtjänster och egenheter reds ut. Men hans stoff är överrikt och tejpas samman av en mängd vackra, delvis okända citat från mästarens verk.
Dan Sjögren (text och foto)
1 comment for “”Glader bland Harrys blader” framträder på Majdagarna”