I samband med att valberedningen i Harry Martinson-sällskapet arbetar fram sitt förslag till nya styrelseledamöter ombeds kandidaterna att presentera sig själva. Vi kommer att publicera presentationerna i slumpartad ordning under kommande dagar. Först i raden är Michael Economou.
Min mamma bodde som liten flicka i en by med samma namn som sjön intill. Det är inte oväsentligt i sammanhanget. Varje gång jag vill få liv i hennes barndomsmiljöer vänder jag mig till Harry Martinson. Immeln och gränsbygderna Skåne-Blekinge framstår i författarens prosa och poesi precis så levande som min mamma en gång upplevde sina första år.
Det är för mig stort och värdefullt, och en av många anledningar till att jag håller Harry Martinson så högt. Klarsynen, förnuftet och sanningslidelsen tycks mig så väsentligt och meningsbärande, att jag alltid tyckt mig ha en förebild i författaren. Nåväl, det har förstås inte alltid varit av godo. Ibland slår det mig – i mitt eget skrivande – hur långt man har kvar. Det kan räcka med en dikt eller en sida i en roman för att inse sin begränsning.
Å andra sidan ges det också i Martinsons värld så mycket hopp och innerlighet att sikten framåt sällan begränsas. Ibland kan ett citat vara tillräckligt berörande. Till exempel följande ord, hämtade ur ett brev till Margit Abenius: ”Innerst inne tror jag att det är den tilltagande oförmågan att förundras som är orsaken till det mesta mänskliga elände, allt människobuller och alla krig.”
Jag har gett ut diktsamlingar och romaner, samt några fackböcker (litteratur- och kulturhistoria). Att få en möjlighet att arbeta i Harry Martinson-sällskapet ser jag som mycket hedersamt. Ja, och oerhört glädjande förstås.
Michael Economou