För en tid sedan efterlyste jag en hanterbar volym som var till brädden fylld med Harry Martinsons bästa lyrik. Nu visar det sig att en sådan redan finns! Det hade jag missat, en av många underlåtenhetssynder.
2010 kom nämligen Robin Fultons antologi Chickweed Wintergreen (Duvkulla eller Skogsstjärna) på ett skotskt förlag. Volymen innehåller 145 av Martinsons dikter, översatta till engelska.
Det var Göran Bäckstrand som sände över Fultons bok till mig. Bäckstrand ingick i den arbetsgrupp som bistod översättaren med synpunkter vid tolkningar.
I gruppen deltog också Kjell Espmark, Johan Lundberg (en kort period) och Staffan Söderblom, den kanske bästa besättning som då kunde uppbringas för att styra en så ädel farkost i hamn.
2005 hade Espmark i sin bok Harry Martinson Mästaren lanserat tanken att det bästa av nobelpristagarens lyrik tillhörde världslitteraturen. Men vägen dit måste gå via en engelsk översättning, menade Espmark. Där skulle valda delar av Martinsons enorma lyriska produktion ingå.
Bäckstrand tog då kontakt med Espmark för att få till stånd en sådan antologi. ”Sällskapets dåvarande ordförande Ingegerd Bodner hade omgående efter det att jag blev invald i styrelsen på olika sätt engagerat mig för att medverka i strävanden för att översättningar i första hand av Aniara skulle göras. Främst gällde det en fransk och en engelsk version”, meddelar Bäckstrand som blev sekreterare för den lilla grupp som höll i projektet.
Fultons bok kom att innehålla dikter från Spökskepp till Tuvor – men också några av de poem som publicerats postumt. Hans tanke var kanske att poetens utveckling skulle speglas.
Frågan är väl om en sådan uppläggning är viktigare än att bara plocka in toppnumren. Nu finns inte Juninatten med t ex, den dikt som i en DN-omröstning 2020 utsågs till rikets vackraste sommardikt.
Inte heller finns några strofer med från sviten Li kan talar under trädet, tillvarons bästa, versifierade essä. Hela sviten kunde det omöjligt bli fråga om förstås men någon avdelning (t ex den fjärde). Man hämtade ju ett par dikter från Aniara. Så det finns en engelsk Aniara-kanon, kan man kanske säga.
Staffan Söderblom för annars fram en relevant uppgift. Det mest bestämmande för urvalet var ”ju att inte alla av Martinsons mästerstycken låter sig lyckligt överföras till andra språk och därför bör lämnas i fred.”
Det blev så att Fulton fick ”välja ut dem han tyckte sig kunna göra bra engelska versioner av, vi litade på honom … Kanske är någon av dikterna som saknas en sådan, bedömd som alltför omöjlig att översätta.”
Det betyder naturligtvis inte ett smack att ett antal av mina egna favoriter saknas, man inser ju att en kanon måste rulla fram bland mängder av förträffliga, bortvalda poem.
Robin Fulton fick för övrigt 2012 ett pris för sin översättning av Martinson-dikterna. Han har också tolkat Tranströmer och Espmark.
Det finns tusen ex av hans Martinson-översättning på nätet. Man undrar ju hur nära den så kallade världslitteraturen vår mästare befinner sig.
Dan Sjögren
Redaktörens tillägg:
Tre filmer från presentationen av Chickweed Wintergreen år 2010: