STRANDSORL
Längtan töjer ut jaget till
vindlande band kring jorden
Längtan kommer av lång,
av längd och länge
Längtan är det som förlänges
Var är du själv sedan vågorna
vandrat med dig?
Harry Martinsons dikt rymmer ofta längtan. En känsla som redan tidigt i livet slog följe med honom. Stor var den och drog gjorde den. Det är så längtan gör med oss människor, den sätter oss i rörelse.
Dikten Strandsorl är plötsligt aktuell på ett sätt som Martinson alltid förmår att vara. I ord klär han den känsla som människor över hela världen just nu delar, nämligen längtan. Och som vi längtar − vi längtar efter allt som varit men också till det som ska bli. Vi längtar tills den här pandemin är över och vi längtar efter vaccin. Vi längtar efter varandra. Om denna längtan kunde mätas i längd skulle det inte bli ett utan flera vindlande band runt jorden.
I Strandsorl anländer vi hem efter att ha vandrat med vågorna. Havet har lugnat sig och vi sitter nära. Det måste man ju för att höra vågor sorla. Kanske är vi i en av dessa ljusomflutna juninätter.
Dikten beger först ut, sedan in. I dialog vänder den sig mot oss och frågar: Var är du själv sedan vågorna vandrat med dig? Spörsmålet är uppriktigt och fyllt av omsorg. Du, hur gick det? Var har du varit? Berätta. En dialog som ger hopp. Det är först i mötet med andra som vår erfarenhet fylls med mening.
Martinson bekräftar också att längtan måste ha en riktning, att den är det som förlänges. Genom att fånga lärdomarna tycks dikten längta framåt. Det finns något trösterikt i detta. Än har vi tid för frågor, än kan vi reflektera.
Under arbetet i juryn för Cikada-priset i Harry Martinsons anda sträcks också banden ut runt jorden och poeter från exempelvis Taiwan, Tibet, Kina, Kambodja, Japan och Sydkorea kommer oss till mötes i sökande efter en värdig pristagare som ”i sin diktning värnar om livets okränkbarhet”.
I dikten Longing av den taiwanesiska poeten och översättaren Chen Yu-hong, som för övrigt har översatt Nobelprisbelönade poeten Louise Glück, ser jag till min glädje hur hon tycks slå en bro till Martinsons Strandsorl. Till och med en cikadas kvardröjande dröm har infunnit sig bland all uttänjd längtan. I hennes ord är den längre än självaste Vintergatan och sträcker sig vida bortom regntiden.
Det känns befriande att vi förmår erfara en så djup längtan. I bästa fall är den transformerande.
LONGING
Longing is longer than a road than the rainy season than a snake’s thought or
a cat’s gaze longer than the weeping figtree’s tangled hair than the nun’s vespers
Longer than the Milky Way than the sixteen-thousand-line Homeric Hymns Longer than the lingering cicada’s dream and the blank Cambrian era
Longer than a kiss lives on a pillow than the remorseful shadows of the streetlamps its measure the span of a cherry blossom’s immeasurable descent
Översättning: Diana Shi och George O’Connell