Hon har redan översatt Aniara till nederländska. Nu går hon in på slutvarvet med en översättning av Nässlorna blomma. Anna Rottier använde några junidagar till att resa runt i Martinsonland. Harry Martinson-sällskapets tidigare sekreterare Ingemar Lönnbom skriver här ner några skissartade intryck från ett som han beskriver synnerligen stimulerande och tankeväckande litterärt besök.

Det började med ett avgrundsskri! Vad var det som lät där på gårdsplanen nära Vilshultsskogen? Skogsnuvan? En vätte som hamnat i kläm i en rotvälta? Ett insjömonster? Nej, det var en av åsnorna som hälsade välkommen till gården ”Maison Rouge”, det Bed and breakfast dit Anna Rottier snart skulle anlända.
Vi kände inte varandra, men Anna har sedan länge korresponderat med sällskapet genom olika frågor kring Harry Martinsons barndomsskildring Nässlorna blomma. Det är normalt sett inte lätt att översätta Martinson, något som vi som deltog i Nebbeboda akademi den 25 juni 2012 fick veta av olika vittra personer som har försökt och lyckats. En barndomsskildring som förutom Martinsons uppfinningsrika språk också innehåller en del vändningar och ord som hör hemma i dessa gränstrakter blir med nödvändighet en utmaning.
Nu skulle vi alltså ut på en resa, med tanken att den nederländska översättaren skulle få en känsla för trakten och även hjälp på traven med några av de problem hon mött i sin översättargärning.
Hon kom fram till Maison Rouge mitt i en regnskur men visade sig som person vara idel solsken. Jag hade vidtalat de nya ägarna till Harry Martinsons barndomshem, Rolf Johansson och Britt-Marie Eldh att ta emot oss för en visning av den före detta lanthandeln i Nyteboda. Dit drog vi nästan genast! Besöket kom att bli så mycket mer: en synnerligen gedigen och spännande upptäcktsresa både på fastigheten och i form av givande samtal om allt det som hör Martinson till – och ännu mer!

De båda Nyteboda-borna, som har sitt vardagshem i Göteborgstrakten, var redan före köpet väl bevandrade i Martinsons historia men är nu vordna experter. De kunde till Anna Rottiers stora förtjusning peka ut vilka delar av boningshuset som hade varit exempelvis kök och lanthandel när den blivande författaren bodde här.

Anna hade också ett stort intresse för detaljer i närområdet, som ångbåtstrafiken på sjön Immeln – det är ju så mycket lättare att föreställa sig de gångna tiderna när man befinner sig mitt i den beskrivna miljön. Vi fick också anledning att diskutera det fattigsverige som skickade utblottade människor runt mellan de olika socknarna, i ett förnedrande Svarte Petter-spel.
Våra välkomnande vänner Rolf och Bitte följde sedan med från Nyteboda till Nebbeboda skola, där för tillfället konstnären Halewijn Bulckaen tillbringade tid som residence-gäst. Eftersom han har belgiskt ursprung, kunde Anna och han samtala på ett (nästan) gemensamt språk, nederländska-flamländska. Halewijn råkar vara en långvarig bekantskap för mig, eftersom han har sin verksamhet i Karlskrona. Just denna sommar har han dessutom en stor utställning på Kulturcentrum i Ronneby. Både jag och Anna tycker att han vore en bra kandidat för att göra omslaget till den nederländska utgåvan av ”Nässlorna blomma”.
Så kom vi in i skollärare Stafs sal, den där Harry Martinson trivdes och där hans ögon öppnades för den stora vida världen. Vi hissade rullgardinerna och lät eftermiddagsljuset flöda över den fina häradsekonomiska kartan som finns i denna sal och som i princip omfattar den lilla värld från vilken Stavs elev ganska snart skulle flytta.
Nu var klockan så mycket att det var tid att sätta kosan mot Älmhult, där vi på järnvägsstationen mötte Annas vän Andreas de Frumerie, bosatt i Karlstad, som med liv, lust och många bra inspel i samtalen deltog i det fortsatta resandet i Martinsons barndomsbygder. Medan mörkret föll, hann vi göra ett kort besök i den ”svarta granitens” Gylsboda. Det är den skånska ort, någon mil från Nyteboda, där Harry Martinsons familj bodde en tid strax innan den skulle komma att splittras. Han beskriver i boken platsen, människorna och stenbrottet där diabasen utvanns.
Under tiden vi reste genom de blekingska och skånska tassemarkerna (ja, vargar rör sig i trakten och vildsvin är det gott om) fick jag veta en del om Anna Rottiers bakgrund. Hon är teatermänniska, dramatiker, regissör och har till och med verkat som producent. För närvarande undervisar hon en del, så översättandet tar inte hela hennes tid.
Dag två, måndagen den 15 juni, inledde vi med ett informativt och givande möte med Olofströms kommuns kulturchef, Anna Lundholm, som bland mycket annat berättade om det löftesrika projekt där Jämshög lanseras som en internationell bokby. Harry Martinson har förstås en viktig roll i det sammanhanget.
Turligt nog hade sällskapets ordförande Irmeli Romo möjlighet att delta i samtal och resor denna junimåndag. Efter mötet med Anna Lundholm gick vi in i Martinson-rummet på Olofströms bibliotek, där Anna Rottier fick en efterlängtad möjlighet att studera den numera svåråtkomliga engelska översättningen av Nässlorna blomma från 1936.
Efter en stärkande lunch på Jämshögs folkhögskola, naturligtvis med Martinsonprat som extra krydda, drog vi så iväg till Författarmuseet, där Kenneth Göransson i Jämshögs hembygdsförening guidade på ett ypperligt sätt. I den stora skolsalen kunde Anna Rottier än en gång känna konkret närhet till Martinsons liv och lydde gärna uppmaningen från guiden att omfamna den träpelare vid vilken Martinson enligt egen utsago hade suttit när han gick i skola här.

Den nederländska översättaren fick dessa dagar stifta bekantskap även med Sven Edvin Salje och hans författarskap. Hon fick också för första gången höra om snapphanarna, dessa motståndare till det svenska övertagandet av dessa sydskandinaviska provinser.

Till slut denna dag hamnade vi hos Johnny Karlsson, antikvariatsbokhandlare och Martinsonkännare. Han överlämnade en lista över de av Martinsons böcker som har översatts, sammanställd av Gunilla Aldén. Den listan har några år på nacken och behöver uppdateras, bland annat med Aniara i Anna Rottiers och Anke van den Bremts översättning vilken kom ut år 2024.

I Holje Boks innersta utspann sig ett samtal om översättningar, problem, glädjeämnen och fallgropar som för oss alla var ett stort nöje. Tack och lov för att det finns folk som dessa, Irmeli, Johnny, Andreas och Anna, som finner glädje i litteraturen och som kan förmedla och förädla den känslan.
Jag hoppas nu bara att Anna får möjlighet att slutföra sitt arbete med Nässlorna blomma. Hon har fått en deadline, i september, om jag fattade rätt. Bara detta att det finns förlag som finner det mödan värt att översätta och publicera världslitteratur som inte alltid välter kioskerna är ett glädjeämne i dessa mörka tider. Att det dessutom finns personer som Anna Rottier, vilka kan lägga år på att tränga in i ett främmande författarskap är nästan ett mirakel. Vi har all anledning att vara tacksamma.
Ingemar Lönnbom
Länkar till filmer från Nebbeboda akademi Över stock och sten i översättandets snårskog 2012:
Så här såg programmet ut den gången!
Över stock och sten i översättandets snårskog
Nebbeboda Akademi den 25 juni 2012
Plats: Nebbeboda skola, Olofström
Preliminärt program
9.00 – 9.10
Åke Widfeldt: Välkommen och introduktion
9.10 – 10.00
Dorothea Liebel: Dagsljusglädje och bokstavsångest:
Om Harry Martinsons egna ordbildningar som översättningsproblematik.
10.00 – 10.20
Kaffe
10.20 – 11.10
Brita Green: ”Att måla med ord” – kan man översätta målningar?
Hur martinsonska blir dikterna i engelsk språkdräkt?
11.15 – 12.05
Ann-Marie Vinde: ”På en höjd låg skolan.” Bland annat om hur skolan och nässlorna
framstår i de engelska, danska, norska, tyska och franska översättningarna av Nässlorna blomma, Harry Martinsons unika barndomsskildring från 1935.
12.15 – 13.30
Lunch på Fritzatorpet. Biltransport
!3.30 – 14.20
Maiping Chen: Översättning av Aniara till kinesiska som ett ”mission impossible”
14.25 – 14.45
Göran Bäckstrand: Hur når översättarens ”mission impossible” läsare i andra länder? Snårskogen innebär mer än att undgå språkens fallgropar.
!4.45 – 15.00
Johnny Karlsson: Översikt av Martinsonöversättningar
15.00 – 15.20
Kaffe
15.20 – 16.30
Panelsamtal och allmän diskussion I panelen: Göran Bäckstrand, Maiping Chen, Brita Green, Johnny Karlsson, Dorothea Liebel, Ann-Marie Vinde.
16.30
Avslutning
