En bussresa kan ge upphov till många reflektioner, särskilt om den sker i Harry Martinsons barndomstrakter och med Harry Martinson-sällskapets räntmästare som ciceron. Här har Dan Sjögren formulerat sina tankar efter årshögtidens söndagsutflykt. Samtliga foton är tagna av Dan Sjögren.
Buss i regn, i Harry-land, i de delar som tillhör hans barndom.
Där skulle vi hamna. Men det blev snarare ett besök i Johnny-land, i en grundlärd räntmästares språk och tankevärld.
Ungefär så. Man är ju alltid sig själv, i egen hög person. Men Johnny är i det avseendet högre än de flesta. Ja, om man ser till retorik och språkbruk.
Fraser förstås.
Men det här ska handla om den bussresa sällskapet företog under söndagen. Ofta läser man sig ju runt i de här trakterna, man blir läsenär. Men nu steg vi alltså in i nässelboken mer handgripligt och besökte ett par av dess stationer, de som Erfurth och andra kartlagt.
Det var förstås Johnny som bestämde vart vi skulle åka. Också i den meningen att han då och då, stundom kort eller lite barskt, meddelade föraren var vi skulle rulla fram.
Ibland hamnade vi på vägar som nästan inte fanns. Men Magnus körde ändå på som den självklaraste sak i världen. Vi applåderade när han tog mark igen på ett ställe där vägen var några tum bredare. Han vände på den ena femöringen efter den andra.
Också Johnny var i högform. ”Det finns ordentliga människor som samlar på badkar. Här har vi tolv stycken i terrängen”, kunde han säga. ”Fast en del stollar samlar ju på galgar”, lade han till, i ett anfall av museal galghumor.
Alltidhult blev i nässelboken Tollene gård. Sjöarna i de här trakterna utgjorde viktiga farleder, påpekade Johnny, de var bra när man skulle till templen, ”man sprang ju i kyrkan som galningar på den tiden”.
Han flödade över av denna kännedom om allt och om vad som helst. Skolan i Alltidhult var ju inte mycket mer än golv, tak och väggar. Ja, i ena hörnet stod en gammal dubbelbänk. Vi önsketänkte att Harry satt där och kunde lyssna på Johnny, Staafs efterföljare.
Skolan behövde underhåll men ”också när man bara ska måla om ett par golvplankor så måste ju länsstyrelsen yttra sig om saken”, förklarade Johnny.
Det fanns ofta en sådan, lite frän ton som rev ner skratt och myndigheterna fick det ena rappet efter det andra.
Signe, en nyutexaminerad lärare, var så ”hemskans mörkrädd”, berättade Johnny. ”Fast det var hon kanske inte”, lade han sedan till. Den där rädslan var möjligen ett sätt att ta sig in i ett hus som tillhörde traktens ”bondeadel” och bekanta sig med den som skulle överta gården.
Hon hade den ”ambitionen eller driften, det senare passar ju bra in i det här sammanhanget”, påpekade han. För gården behövde en arvtagare. Och så blev det, ganska omgående.
”En präst här i trakten fick förresten till det också, han gifte sig med en konfirmand”, fogade denne parentesernas mästare plötsligt till.
Vi stod där som sillar, femtio personer, mer packade än i Aspenströms dikt om ansjovisburken, och lyssnade frenetiskt när han mediterade högt, kommenterade eller fyllde på med det som kom för honom.
Mitt i alltihop hann vi ändå tänka på Harry som en gång kanske satt i bänken här och stavade rätt och skrev ett par mycket tidiga meningar.
”En av Sveriges förnämsta kulturpersonligheter var förresten här och sjöng. Man fyllde hela skolan, gott och väl, ja det stod folk utanför också. Det var Jokkmokks-Jokke”, tillade Johnny.
Vi hade kunnat stanna där ännu längre men fick till slut rulla vidare. Gårdar, skogar, vattendrag, redskap, odlingar – allt som vi passerade blev i detalj beskrivet och insatt i sitt historiska sammanhang. Granarna i sur-svackan här blir uppemot 40 meter. Man gjorde mastspiror av dem förr”, fick vi veta.
Vi passerade en svart huggen granitsten med citat av Harry. Det finns fyra sådana citatstenar på Bildningens väg som sträckan kallas.
Han kåserar kanske, men sirligt, stundom stramt och med full kontroll över fakta. Där finns en vidlyftig precision.
Dan Sjögren om Johnny Karlsson
Vi grunnade på hur han gör. Och vad det är som pågår egentligen. Han kåserar kanske, men sirligt, stundom stramt och med full kontroll över fakta. Där finns en vidlyftig precision.
Vi kom förstås Johnny nära men också Harry och alla ”beskyddade ställen” i hans barndom. Stort som smått togs upp, mest smått, och det är naturligtvis riktigt, småtingen lever alltid starkast, detaljerna.
I det fagra ortnamnet Alltidhult är ett dialektord dolt, alft. Det betyder svan. Och i de trakterna fanns det sångsvanar, meddelade Johnny.
Det han säger kan låta nerskrivet, med bisatser och inskjutna förklaringar (ofta inskjutna i andra förklaringar) och liknar ofta ett fagert skriftspråk, med den vokabulär, struktur och satsflätning man finner i god sakprosa och ansade utredningar.
Just sådana krångliga meningar som den föregående halade han ur sig i söndags. Och när han högläste i ett brev från 1909 hörde vi att hans eget idiom var befryndat med den textens språk.
Det hände att han tystnade mitt i flödet: man såg hur han bläddrade i det inre arkivet. Så kom det: ”När fisket i Mörrumsån har vårpremiär är hela landskapet ”laxistiskt” och flickorna – han höjde ett varnande pekfinger – blir näktergalna.”
I Nebbeboda skola sjöng vi Harrys sommarpsalm och regnet upphörde äntligen.
”Secka goa skor han har”, sa Anders Glader när Johnny travade förbi utanför bussen. ”Och strumpor är han utan.”
Kroppen rundar till sig på de ställen där kött och kilo syns som mest men en sådan ofördelaktig omfördelning har vi själva drabbats av och den beror nog mer på ålder än på ökande vikt i sig. Men allt det där får Johnny ordning på med hjälp av ett par breda, knallröda hängslen.
Och det så kallade synamentet? Där har han en kritvit skepparkrans som går runt hela skallen.
Hans sätt att berätta kan stundom påminna om hans labyrintiska bokhandel. Hur ser planlösningen ut, undrar man, ställd inför alla dessa pelare av skrifter och bokhögar, hyllor, rum och oväntade vinklar och vrår. På ett liknande sätt kan han rada upp och bygga ihop satser och ordled i sina föredrag, backa, fylla på, förtydliga, korrigera och lägga ut mera ord och infall, ett perpetuum mobile.
Dan Sjögren
Fotnot 1: Ovanstående stämmer på pricken. Som alla vet är vi journalister alltid mycket sannfärdiga.
Fotnot 2: Fakta om turen finns på hemsidan under titeln ”För dig som ska följa med på bussutflykt 5 maj.”
