Harry Martinson, litterära sällskap och kulturpolitik.

Nyårsbrev från Göran Bäckstrand 2014-12-31

Harry Martinson-sällskapet har i år en 30-årig, rik verksamhet bakom sig. Sällskapet fick en flygande start genom ett initiativ av Olofströms kommun och med rektorn för folkhögskolan, Thorsten Paulin, som särskild inspiration. Sällskapet fick genom sin förste ordförande Ingvar Holm en länk till vetenskap och akademi och samtidigt blev förankringen i folkhögskolan ett uttryck för sällskapets folkbildande engagemang. Ett inledande symposium ”Harry Martinsons landskap” väl dokumenterat av kommunens dåvarande kulturchef Ulf Redmo i en skrift utgiven av Brevskolan och kommunen visar tydligt dessa parallella strävanden.

Årsmöten och sommarkurser lockade inte minst många lärare till Jämshög. Men sällskapet gjorde också en viktig kulturpolitisk insats. Harry Martinsons böcker kunde man 1984 bara köpa på antikvariat. Efter 10 års förberedelser gav sällskapet i samarbete med Bonniers ut en samlingsutgåva av hans verk i 10 band under åren 1997-2001. Redaktör var Stefan Sandelin med i första hand starkt stöd av Ingegerd Bodner-Granberg, sällskapets ordförande.

I samband med denna utgivning började Ingegerd tänka på hur sällskapet skulle uppmärksamma Harry Martinsons 100-årsjubileum. Det blev för mig en ära och ett ovanligt arbetsamt nöje att med Ingegerd och styrelse leda verksamheten för att uppmärksamma hans författarskap 2004. Nu kunde hans böcker köpas hos alla bokhandlare och han blev åter en ”nationell angelägenhet” genom arrangemang över hela landet.

Jubileet blev också en start för mer medvetna försök att även ge Martinson ett större internationellt genomslag. Hans prosatexter hade omgående på 1930-talet översatts allmänt till europeiska språk. Hans senare omfattande lyriska verk fick ett starkt genomslag i hemlandet men översattes enbart sporadiskt.

Leif Sjöberg och Stephen Klass, universitetslärare i New York, blev något av banbrytare för att även ge Martinson en internationell introduktion, att också göra honom till en ”internationell angelägenhet”. Martinsons mest unika verk, Aniara, borde bli tillgänglig också i USA. Efter knappt 10 års arbete kunde deras slutliga översättning 1999 publiceras på Story Line Press i Oregon.

Under jubileumsåret fick Frankrike sin översättning genom Björn Larsson och Philippe Bouquet. Sedan har olika översättningar följt till japanska, arabiska, vietnamesiska och kinesiska. Under 2015 publiceras i Madrid en spansk översättning av Carmen Montes Cano. Då finns Aniara på FN:s alla officiella språk (en rysk version finns sedan tidigare).

Inspirerade av dessa översättningar har också andra initiativ tagits för att uppmärksamma Martinson i andra länder och främja en internationell litterär dialog. Författaren och diplomaten Lars Vargö skapade i samband med jubileumsåret Cikada-priset, som skall tillfalla en poet från Östasien, som ger uttryck för ”livets okränkbarhet” och skriver i Harry Martinsons anda. Förutom en mindre prissumma har pristagarna fått en skulptur i keramik av Gunilla Sundström.

Priset har under gångna år gått till poeter från Korea och Japan. 2014 års pris har nyligen av Sveriges generalkonsul i Hongkong överlämnats till den kinesiske poeten Bei Dao, som också är översatt till svenska av bl.a. Göran Malmqvist. I den senast utgivna samlingen skriver GM: ”Flera av dikterna måste läsas mot bakgrunden av den tragiska utvecklingen i hans hemland under de senaste åren. Men den allt djupare pessimism som präglar Bei Daos diktning betingas inte enbart av yttre skeenden. Diktarens känsla av främlingskap i en tillvaro som för honom själv framstår som alltmer absurd utgör ett viktigt ledmotiv i dessa dikter.” I denna senaste samling väljer jag som smakprov på Bei Daos lyrik en för årstiden särskilt lämplig dikt:

 

Vid årets slut

 

från årets början till årets slut

har jag vandrat genom många år

låter tiden spännas som en både

överallt ligger pensionärers skor

enskilda människors damm och allmänna sopor

 

detta är ett helt betydelselöst år

släggan har tagit ledig, och jag själv

som lånar ljus av kommande dagar

kastar en blick på arkivmetern av vitt guld

som ligger på städet

 

I samband med priset arrangeras också seminarier. Mizuta Noriko, japanska och rektor vid Josai International University fick 2013 års pris och var värd för tidigare pristagare i Tokyo i juni 2014, som samlats för att just debattera ”Livets okränkbarhet”. Kulturrådet har sedan några år tagit på sig kostnaderna för detta årliga pris.

Avsikten med Cikadapriset är att skapa möten mellan nordeuropeiska och asiatiska poeter. Det är intressant att notera att den Chiaki Kodamas översättning till japanska just denna höst publicerats i en andra upplaga på ett kommersiellt förlag. Detta nytryck blev utgångspunkt för ett seminarium den 18 december 2014 på vår ambassad med en föreläsning av översättaren, några musikstycken och tre skådespelerskor som – enligt ambassaden – läste lidelsefullt ur Aniara. Ett lyckat arrangemang med många deltagare!

Även med Kina fortsätter det utbyte som Maiping Chen, författare och översättare, inledde när Aniara publicerades i maj 2013 i närvaro av Mo Yan, som samma höst blev årets Nobelpristagare. Under 2015 ger ett kinesiskt förlag ut hans översättning av Nässlorna blomma. Det finns också förhoppningar om att en version av Aniara skall sättas upp på Nationalteatern i Beijing.

En ovanlig politisk situation efter de senaste allmänna valen i vårt land har också plötsligt riktat strålkastarna på hur ”kulturen” hanteras av regering och riksdag. Både regering och oppositionens partier i kulturutskottet har demonstrerat en för omvärlden skakande okunskap rörande den avgörande betydelsen av statligt stöd till små men väsentliga institutioner inom det breda kulturområdet. I fokus för debatten har stått anslagen till de tre Medelhavsinstituten i Aten, Istanbul och Rom, svenskundervisningen utomlands, Terminologicentrum (som fick Svenska Akademien att ryta till), det legendariska Svenska studenthemmet i Paris samt ”slutklämmen” – förslaget att avskaffa det statliga stödet till kulturtidskrifter. Genom en bred och samfälld aktion från ovanligt många institutioner och personer har hoten rörande 2015 års anslag avvärjts. Med DN´s Maria Schottenius karakteristik av de personer som legat bakom förslagen: ”vandalerna” har fått bita i gräset. Men varför nämna om detta i ett ”nyårsbrev” på Harry Martinson-sällskapets hemsida?

Bure Holmbäck, mångårig ordförande i Hjalmar Söderberg-sällskapet, såg tidigt betydelsen av de litterära sällskapen för det kulturlivet i Sverige. Han såg sällskapen som en ny folkrörelse. De litterära sällskapens samarbetsnämnd (DELS) noterar idag att vi har blivit drygt 200 Sällskap. DELS är också en aktiv del av tidskriften Parnass, som också får tidskriftsstöd. Utgivningen av Parnass hade också äventyrats om det statliga bidraget hade ”torkat in” och indirekt därmed också träffat de litterära sällskapen. Och sällskapens hela verksamhet sker i huvudsak UTAN statligt stöd och spelar därför en viktig roll i vårt kulturliv. Därigenom bör sällskapen också erkänna hur viktiga de är inte bara för att främja läsande av klassikerna och ”sin” författare utan även för att delta i debatten och värna om kulturens roll i samhället. Inte för att öka tillfällen till fler arbetstillfällen eller andra politiska mål. Utan ENBART för att värna kulturens egenvärde. Bengt Göransson, vår tidigare kulturminister, har konsekvent i alla år framhållit det förrädiska att försöka ge kulturen en stämpel att vara nyttig för hälsan, för ekonomisk tillväxt mm.

På juldagen 2004 avslutades jubileumsåret med ett bildspel av TV-producenten Sonja Döhre på temat Aniara, som sändes på SvT. Sonja hoppades att spelet skulle uppföras varje år just på juldagen. Men följande dag blev just detta år vårt fokus i Sverige och i de flesta länder inte på Rymden utan på Havet med tsunami-katastrofen. Sonjas tanke föll i glömska. Martinson vill med sitt verk uppmana oss att tänka mera. Efter detta på så många sätt besynnerliga och skrämmande år 2014 hoppas jag att alla litterära sällskap ger sig hän och i sin tur också engagerar sina medlemmar för att kulturens olika former kan verka, värna och skydda mot destruktiva krafter.

 

 

 

 

 

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *