Samtliga fågeldikter från vår tävling

På denna sida publicerar vi samtliga de fågeldikter som lämnades in till vår tävling i Harry Martinson-montern under Bok- och biblioteksmässan.

 
Näktergalens visa

 

Ciu-ci-ci-ci-ciu

Ci-ciu-ci-ciu-ci

Ciu-ciu-ci-ci-ci

Ci-ci-ciu-ciu-ci…

 

Vilken lång visa

Näktergalens sång

Fyller upp hela fjällen

 

Med en vacker hemlighet

Med en stor kärlek

 

Ciu-ci-ci-ci-ciu

Ci-ciu-ci-ciu-ci

Ciu-ciu-ci-ci-ci

Ci-ci-ciu-ciu-ci…

 

Vilken poet kan skriva en bättre visa

Än sången

Som porlar från näktergalens HJÄRTA

Ciu-ci-ci-ci-ciu…

 

 

Skatan

 

Skimmer

Drömmer grönt, längtar blått

Asfalt

Söker genom sopor

Trots allt

Elegansen bibehålls

 

 

Hugin & Munin

 

Skorrande läte befarades ett

aldrigt åtvändande. I det

goda fanns dock begäret

att göra det onda och

godhet blev aldrig något

mer än en behärskan från

det av ondo.

 

Moderskärlek

 

Jag öppnar min mun och piper

Jag kastar huvudet bakåt och skriker

Mamma kräks i min mun

 

Där sitter en fjälluggla! 

Hon tittar ner genom gallret

på en kanin i buren.

En majestätisk blick.

En sådan önskan är ack endast en utopi.

Fjällugglan är en härlig skönhet.

Hon vänder sitt huvud på sne

då hon mig se

 

Jag går över heden och plockar

några enbär. Alträdet sträcker sig

över skogsbäcken.

Vinden smeker mig i nacken

Jag går ned för backen

 

Harpalten skriker i förtvivlan

men jag, som är skatan, kan

inte låta bli

att hacka och picka

prickar huvudet gång på gång

det ligger i min natur, fast jag

inte vill

och till slut är det försent att sluta.

 

Jag blev så arg – jag fick inget syre

en gråsparv sket på mitt cykelstyre

 

Jag skrek och svor o slet min luva

då blev jag påskiten av en duva

Jag la mig ned för att sakta förgås

då blev jag påskiten av en mås

Gamarna mumsar med god aptit

snart blir jag själv en fågelskit

 

Bofinken Knut

 

Varför är bofinken Knut så berömd

när hans hustru Karin är nästan glömd

Knut var en slarver, var ute och for

medan Karin tog ansvar för syster och bror,

Knut slogs för revir, det var ett liv och ett kiv,

Karin skaffade maten, också ett tidsfördriv

Karin fick själv ruva fram deras barn,

medan Knut levde rullan bland slödder och flarn,

så varför får Knut beröm dagen lång,

det måste bero på hans ljuvliga sång,

när han brister ut i ljuvliga toner,

går genom kroppen konvulsioner,

och vi hoppas att vårkvällen aldrig tar slut,

länge leve bofinken Knut.

 

Det är inte illa

av en liten fågel

att sitta stilla

och drilla om dritt och dratt

när grannens katt

vill ta’ den fatt.

 

 

Kråkan kraxar kring knuten

Korpen knycker Kajsas kaka

Knipan kasar klumpigt

Kajan kollar kastanjekvaliteten

Korsnäbben knäcker kottar

Koltrasten kvittrar

 

Små vingar

 

Mitten av november det var

ett möte jag i minnet har.

Jag dig första gången såg

när snön halvmeterdjup låg.

 

Du liten rödhake fanns kvar

när andra till värmen far.

Dina ögon ber: ”hjälp mig”.

Javisst, ska jag hjälpa dig.

 

Mat finns vid fågelbordet där.

Hur ska du klara vintern här?

Så undrade jag, vintern är lång

innan du åter kan sjunga vårens sång.

 

Men du fanns i sex vintrar hos mig

det var en stor glädje att se dig.

Var maten på fågelbordet slut

kom du flygande när jag kom ut.

 

När jag gick sommarens skogspromenad

kom du genast kvittrande och glad.

Du betydde så mycket för mig.

Tack för den vänskap jag fick av dig.

 

Skattsökare

 

Skatan har satt på sig bästa fracken

Det är ju kalas

Hon säger tack sen

för jag inte sade sjas.

 

Förnäm men glupsk hon är

Silver är henne kär

samlar i sitt bo

 

 

 

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *