1968 var en riktig Martinson-sommar, varm och ljuvlig. Det året publicerades i tidskriften Böckernas värld en mycket typisk dikt:
På den blommande trädan förlustar sig örat.
Genom gläntans öppna gräsdörrar surrar stojet
från insekternas solkalas.
Dit dras vi på ögonbesök
för att nedteckna vad örter och bin funnit.
Vår väg till det hela är den surrande luften
det föränderliga i solskenet, vindfläktarnas infall.
Även den akademiska världen intresserade sig det året för Harry Martinsons diktning. Angelica Fröjmark, då Angelica Lüddeckens, skrev sin trebetygsuppsats med rubriken ”Harry Martinson och insekterna”. Den är i högsta grad läsvärd och kan hittas på nätet via dessa länkar.