Ulf Åman är ny ledamot i Harry Martinson-sällskapets styrelse. Hans väg till detta ideella hedersuppdrag är en smula krokig, men samtidigt gediget Martinsonsk. Här följer en presentation med en och annan (naturligtvis fullständigt relevant) utvikning!
Ulf Åman är en son av Martinsons hembygd, född och uppvuxen på Bengt Nordenbergs väg 16 i Jämshög. Han har varit egen företagare i Vilshult och tillverkat solpaneler, men är numera anställd tjänsteman. Intresset för solenergi har alltså funnits länge och är fortfarande i högsta grad levande.
Ulf Åman talar beundrande om hur Martinson – även i den frågan – var långt före sin tid. Det bevisas av ett brev till Ebbe Linde daterat 14 januari 1947, där Harry Martinson föreslår åtgärder för att göra atomkraften onödig genom forskning och satsning på solenergi.
Poeten Ebbe Linde (1897–1991) hade till skillnad från Martinson en gedigen formell utbildning och hade studerat såväl psykologi som naturvetenskap, anställdes vid Tekniska högskolan och var en lång tid speciallärare i elektrokemi vid Chalmers. Men han var minst lika kvalificerad som skönlitterär författare och översättare. Han var dessutom likt Martinson vän till Karin Boye.
I brevet som Ulf Åman alltså har läst med stigande förundran föreslår Harry Martinson att arbetet med solenergin ska bedrivas i form av ett nätverk, en ”solmaskinsförening” som han skriver. Han tycker att alla intellektuella ska använda sin begåvning till att förbättra den teknik för solenergi som redan finns.
Man anar en lätt frustration hos Ulf Åman att det visade sig omöjligt att med lönsamhet bygga ”solmaskiner” i Vilshult i Sverige. Hans livsverk i form av företaget Solect Power lever dock vidare, men då som installatör av solceller som tillverkats på annan plats. Han kan bara konstatera att så ser den nuvarande världsordningen ut. I det konstaterandet ligger kanske också en förhoppning om att pendeln en gång vänder tillbaka, till ännu bättre villkor och lönsamhet globalt för hållbara energislag i stället för den fossildyrkan som har återuppstått, ”drill, baby, drill”.
Den minnesgode Martinson-vännen vet också att solenergiforskaren Christian Azar fick Harry Martinson-priset år 2010! Ulf Åmans hustru Malin Åman fick då möjlighet att hålla ett föredrag om tillverkning av solceller. Vi får anta att Martinson i högsta grad hade gillat detta.
Solenergi är alltså en ingång till Harry Martinson för Ulf Åman. Det finns fler!
Släktforskning har nämligen givit vid handen att de båda har en gemensam förfader i form av båtsman Kulle, som hade fem döttrar. Så här skriver Sonja Erfurth i boken ”Harry Martinsons barndomsvärld”:
”Martinson var själv ättling till en båtsman. Jämshögs by hade att hålla sex båtsmän. Snett emot ålderdomshemmet på andra sidan vägen låg ännu, då Martinson var på ålderdomshemmet, ett gammalt båtsmanstorp, Kullatorpet. Det kallades så, därför att det låg på en kulle invid vägen, som förr var en hålväg stöttad av stenmurar. Här bodde en gång båtsmannen John Jönsson Kulle och här föddes år 1800 hans dotter, Kerstin Jonsdotter. Båtsman John Jönsson Kulle var Harry Martinsons farmors morfar.”
Kerstin Jonsdotter, båtsmannens dotter, hade en yngre syster Ingar som är en anmoder till Ulf Åman! De noteringar som Ulf Åman visar om dessa släktgrenar talar dels om att här fanns ovanlig begåvning bland båtsmannens döttrar (vid husförhören fick flickorna högsta betyg i alla ämnen), dels att livet var mycket hårt för dem som ingenting ägde. Man anar ämne till en eller flera romaner bara i den släkten.
Självklart har Ulf Åman med viss stolthet noterat släktskapet med bygdens store son, inte minst på grund av det nämnda gemensamma miljöintresset.
En tredje ingång till Harry Martinson för Ulf Åman stavas ”Johnny Karlsson”. Ja, Harry Martinson-sällskapets oförbrännelige räntmästare och programmakare har enligt Ulf inspirerat mycket:
– Han skolar mig, vi är kompisar och de senaste fem åren har jag tack vare Johnny verkligen fått upp ögonen för Harry Martinson.
En viktig del i detta nya intresse är just kopplingen till det lokala, att kunna känna att Harry Martinson som person även går att koppla till det egna livet.
– Jag vill inte att ungdomarna här i trakten ska missa detta och inte få upp ögonen för Martinson förrän de är i femtioårsåldern som jag, säger Ulf.
Han tycker sig minnas att den känsla han fick med sig från Centralskolan i Jämshög var att Martinson var ”lite för svår”.
– Men om man börjar i rätt ände blir det inte svårt! Dessutom kan man ju utvecklas. Harry Martinson har skrivit fantastiska dikter som man kan ha nytta av i olika skeden av livet.
Ulf Åman nämner en för oss båda gemensam favorit, om sorgen och den förlorade glädjen, som har tröstat många genom åren (ur Vagnen, 1960).
– Från tid till annan hamnar man i situationer där man behöver Martinsons dikter. Sen finns romanerna, med mötena mellan människor som han beskriver helt fantastiskt. Jag vill öppna ögonen på fler och få dem att förstå att Harry Martinson är för alla.
– Kan man dessutom träffa andra som vill prata om Martinsons verk får man ut ännu mer. Jag och min fru Malin har läst böckerna var för sig och sedan tillsammans. Man märker verkligen vilken eftertanke och kreativitet som ligger bakom orden. Det är som att man kan föra ett samtal med honom, ett samtal med en oerhört intelligent människa!
Ett viktigt skäl till att Ulf Åman nu tar steget in i styrelsen för sällskapet är att upplevelserna under fjorårets jubileum i Jämshög.
– Jag fick möta en otrolig samling människor i sällskapet och vill gärna utveckla den bekantskapen vidare och ha utbyte med dem, säger Ulf Åman.
Det var i samband med jubileumsmiddagen som Johnny Karlsson ställde frågan till Ulf, en fråga som han alltså har sagt ja till.
Han avslutar vårt samtal med ett citat från den tidigare litteraturutvecklaren i Blekinge och nu dessutom kollegan i Harry Martinson-sällskapets styrelse, Pia Redin:
Är man från Jämshög kan man bli vad som helst! (exempelvis Nobelpristagare).
- Namn: Ulf Åman
- Född: 1970
- Jobb: Marknadschef på Olofströms kraft AB
- Intressen förutom Martinson: Natur, hållbarhet, orientering
- Mera litteratur: Medlem i såväl Saljesällskapet som Elin Wägner-sällskapet
Ingemar Lönnbom