Månadens Martinson Augusti 2014 – Åke Widfeldt på diktarens äng

Om Harry Martinson vid Nässelfrossas invigning den 22 juni 2014

Text (strof 1 – 8): Åke Widfeldt

 

Mitt första möte med vår Harry lyser

med ljus som kan bestråla själva ängen.

Där blommans kalkar glittrar skönt och hälsar

den trägna humlans ludna ben som fumlar,

bland kronbladstunna skålar honung söker.

 

I Nyteboda föddes du vid Immeln,

din barndoms sjö med smak av hav som vidgas.

I Nebbeboda mötte du en Stav som väckte

din fantasi och fick dig att se världen

på annat vis än traktens stränga bönder.

 

På rymmen genom Sverige fick du kunskap

om luffarlivets mödor och bekymmer.

I Götet fann du så skonerten Willy

och började din resa ut på haven

som eldare med jämn passad i ryggen.

 

Hos Moa fann du först en stuga öppen,

en fristad under några år av trygghet,

men snart förbytt i våldsam strid och vånda

omväxlande med tider av en sällsam,

förunderlig och kraftfull skaparglädje.

 

När nässlor blommat, vägen ut har vandrats,

naturen skildrats, verklighetens hårda

förfrysning prövats, då kom Ingrid som en

bebådad ängel, två små döttrar till dig

med glädjens vita lätta moln i följe.

 

En luffare tar plats i diktens tempel,

Hans idiom beglittrar tal han håller.

Andromeda han ser och börjar dikta

på rymdens epos om en mänskospillra

som flyr förgiftad jord till ingen nytta.

 

Nobelprisglädje snabbt och elakt grumlas

av avundsjukans litterära drängar.

En svår tid följer men kan ändå brytas

vid glatt besök hos samlingar i Jämshög.

I Silverdal nu Harry vilan funnit.

 

Jag skruvar lampan ner och bjuder alla

att söka Harry och hans sköna texter

om människa, natur och solens värme.

Så låt oss alla lyssna nu med samfälld glädje

till denna sommarsång ur Aniara:

 

Mitt i den brinnande solen

finns en pupill, en kärna

som med sin gåtfulla virvel

gör den till kärlekens stjärna.

Var gång den ser på jorden

uppstår en äng och blommar

dag efter dag och fröar

glad genom lycklig sommar.

 

Blommorna lyfta ur marken

ett levande flaggspel som vaggar.

Fjärilar dansa med gula

slöjor kring tistelns taggar.

Humlorna brumma i gräset

där stråskuggan marken rutar.

Sval leker sommarvinden

i lättrörda vallmoklutar.

 

Flyktig är lyckan – en stundens

slumpvinst i soliga dagar.

Långt bortom larv och grymhet

lyser i sommarens hagar

karlekens sommarstjärna,

midsommartidernas blomma.

Vad förtjänte väl mera

att vi bleve glada och fromma.

Harry Martinson, ANIARA, sång 80 

Kommentar:De första åtta stroferna om Harry Martinson använde jag vid invigningen av 2014 års Nässelfrossa, där åttaolika författare presenterades. Stroferna är skrivna på det versmått som användes i en stor del av Aniara och innehåller dessutom olika Martinsoncitat. Efter min presentation lästes en av Martinsons mest älskade texter, sång 80 ur Aniara. En annan version av denna dikt publicerades redan 1951 i Folket i Bild nr 25 då den kallades ”Sommarpsalm”.

Åke Widfeldt