”Och broder, broder, vad som än må komma – om hor och eld och uppror över jorden, så minns, o, broder, alltid dessa orden: Giv Doft i Blomma.”
(ur Dikt i Nomad 1931 och 1943)
Martinsons upplevelser av atom- och vätebomben inspirerade honom till Aniara. I 103 sånger med nyskapande bilder av rymdens tomhet besjöng han Jorden, juvelen i vårt solsystem. Idag upplever vi att människans och mänsklighetens överlevnad också är hotad genom klimatförändringar och insektsdöd. Vi behöver Martinsons texter, ja de blir nödvändiga för att hjälpa oss framåt.
Kerstin Ekman valde som tema i sitt inträdestal i SvA att med Martinsons ord förklara vad språket är – annat än en självklarhet. Naturvetenskaperna har givit insikter om naturens resurser för att skapa bättre materiella villkor i våra samhällen. Martinson varnade för hur tekniska landvinningar också kunde innebära kris och katastrof. Samtidigt åskådliggjorde hans texter människans förhållande till naturen.
Kerstin Ekman menade i sitt tal ”att få diktare har så konsekvent ägnat sig så intensivt åt vad vi idag är beredda att kalla politiska frågor: vårt förhållningssätt till naturen, den accelererande tekniska utvecklingen och krigsriskerna”. Hon citerade också Martinson från år 1950, då han skrev: ”jag börjar bli rädd för varje människa som uppträder som klädd i maskin. Jag tror att vi alltför ensidigt ser människan som den politiska människan. Ty detta att mänsklig omognad så lätt kan förmälas med en rent fartekonomisk effektivitet är långt allvarligare — De alltför snabba beslutens värld kan inte gärna bli något annat än de allt snabbare felslutens”.
Med sitt citat ur Dikt ville Ekman visa att ”de nötta stjärnevimlen kan förnyas genom ord och blommorna doftar, förbluffande nog, på uppmaning av skalder.” Martinsons ord ger oss idag stöd och tröst för att möta en osäker framtid. Vi ser hur andra, och jag hoppas allt fler, skriver i hans anda och att även politiker använder ett språk för att bygga broar mellan samhälle och natur.
Några citat ur Passad (1945):
Det spensligas bestämdhet är inte mindre än ekens.
(Duvkullorna)
Där ingen lugn tanke uppstår, där uppstår inte heller någon mänsklighet. Där ingen estet lever utformas inte heller någon nyanserad mening om människovärdet.
(Tankar under ett svårt oväder)
Man måste lära sig väsensskillnaden mellan vad som är faktiskt och vad som är sanning (…) Sanningen är den goda viljan att i besinning vaka och vara.
(Li Kan talar under trädet, VII)
Om Månadens Martinson
En gång i månaden publicerar vi en kommentar, reflektion eller personlig betraktelse av en Harry Martinson–text. Finns det någon Martinson-dikt som gjort ett särskilt intryck på dig? Välkommen att sända in ditt bidrag till info@jamshog.org. Ange Månadens Martinson i ämnesraden.