Dan Sjögren om staden som uppstår – och att bli smörgås

Bokmässans besökare har sin bild av mässan och alla de flitiga personer som skapar den bakom och framför kulisserna har sin bild. Här beskriver Dan Sjögren hur han har upplevt magin och verkligheten i egenskap av mycket aktiv litterär sällskaps-människa.

Onsdag

Det är som när en stad uppstår under en natt, ja för att man hittat guld i trakten till exempel. Men guldet på bokmässan finner man i de litterära sällskapens montrar.

Vi besöker den växande staden under eftermiddagen. Då bygger man hus, reser väggar och lägger in golv grönt i montrarna.

I husens inre är det än så länge mycket tomt. Men i kväll! Då blir det som när invandrarna klev i land i Amerika och hade med sig sitt pick och pack för att kunna möblera hemmen i Nya Världen. Här kommer möblerna att vara böcker och åter böcker. Ja, och hyllor till alla dessa böcker.

Sedan ska tavlor och affischer upp på väggarna. Där ska de litterära idolerna hänga. Men i Harry Martinson-sällskapets monter står redan en putsad känga, fylld med blommande nässlor.

Bolle luffade genom landet, tiggde sig runt i alla kända väderstreck, hamnade i Norge och på gränsen mot Finland. Och han vandrade ständigt. 

Det är bara onsdag och vi har redan förirrat oss in i böckernas värld, ja i Harrys universum. Men så det ska vara på en bokmässa. Fast Gladers doja visade vägen.

Vilka uppställningar finns med i de litterära sällskapen i år? Engström, Swedenborg och Moberg, de ingick i a-laget även förra året. Söderberg och Strindberg har tydligen blivit ett par, de bor ihop i en monter. Wägner har flyttat ihop med Lagerkvist och håller också till i en gemensam lägenhet. Det är begripligt. Hyran för fyra dygn är svindlande, närmre 10 000 för fyra kvadratmeter.

Här skulle behövas trafikljus. Det är mycket korsande fordon.

Än så länge är det alltså tomt på de flesta ställen. Numret på gatorna och namnen på husen är på plats, liksom namnskyltarna.

Det vimlar av folk runt köttgrytorna i resaurangdelen. Gratislunchernas tid är redan inne.

Torsdag.

Allt är på plats! Vägar, kvarter, lägenheter i den snabba staden är befolkade. Gatorna är utrullade och klara.

Engström säger nej till spritförbud på två affischer i sin monter. Swedenborgs skrifter är vackert uppradade på bord och hyllor.

Man känner sig som en industrispion. Hämta din årsbok här, basunerar Frödingsällskapet ut! (Och betala avgiften längre fram). Listigt.

Alf Henriksson har ett öppet ansikte med en rar liten uppnäsa på sitt självporträtt. Anslående. 

Så kommer vi ur spår och hamnar i True Crime. Fast det finns sådana inslag i Harrys böcker också.

Nu kommer mässfolket. De rör sig lika långsamt och sökande som när man själv går runt och letar efter svamp i en skog. Det är säkert nyttigt att gå så sakta. Ja, man borde alltid ta sig fram lika lugnt och milt som här.

Egentligen borde man väl skriva på samma sätt och välja ord lika saktmodigt och sansat som när man letar efter goda böcker. Fast snart blir trängseln besvärande.  

Så går vi ett par varv och bär runt våra skyltar, de som har Martinson-citat, Ulla och jag. ”Långt in i den röda solens sista rökiga lyse råmar en ko” och åtta andra. Fast den med kon bar vi inte runt.

Det är en rolig upplevelse att bli smörgås, ja Sandwichman.

Dan Sjögren