Månadens Martinson – februari 2014

Till  minne av  Ingrid  Martinson (17/12  1916-25/1  1994)

 ”Vårt ideal skulle vara icke stiltjen, som kan göra  själva havet till ett kärr, och inte orkanen, men den stora starka passaden, väldig, full av lust, frisk och levande; en evig och ständig vädring”.  (Kap Farväl)

 Passad   är  Martinsons   första diktsamling  efter  andra världskriget. Krigets fasor förtärde all gammal symbolik. Martinson  färdas nu 1945 inåt  i sin diktning.  Då gäller det att städa ….. finna nya bilder.

 Det var 11 år sedan han senast  publicerat  ny  lyrik. Harry Martinson  lever vid  denna tid  ett  gott  familjeliv. 1942 hade han äntligen  kunnat  gifta sig  med Ingrid Lindcrantz  efter en utdragen skilsmässoprocess, då Moa vägrade att skriva på  nödvändiga papper. 1945  har familjen utökats med två små döttrar.

nr 7 i  diktsviten  Blad  

Gräsens sista syrsor höras spela

med sina felor stämda

till en bejakelse som är dem egen.

 

Under gula blad som redan fallit ned

på strån och tuvor

ljuder deras sisel och knitter

glatt  från fält  till fält.

 

Då vill jag säga dig detta:

Du  är en av gracerna.

Dina ögon glittra som ljusspelet i  en lindkrona,

och ditt  ansikte är ljuvligt av ärlighet

och av vemod i glidande skimring

som när vinden rör i soligt gräs om sommaren.

 

Ja, du är av sommar utsprungen,

av en sommardröm i min själ omsmekt som en ljusros

och en skimmergyllne lilja.

 

Vem är det Martinson talar till i dessa strofer? Vem är en av gracerna?  De tre gracerna som är förevigade i Botticellis målning  Primavera  (Våren). Dessa tre som i den grekiska mytologin bl.a. stod för visdom, skönhet och glädje. Gracerna var tjänarinnor till  kärlekens gudinna Afrodite och hennes son Eros.

Till hustrun Ingrid har han dedicerat  sin  nya diktsamling, och för henne sjunger han  kärlekens höga visa. ”Du är en av gracerna”.

Om detta är en kärlekens visa , varför då  höst i inledningen? ”Under gula blad som redan fallit ned” lyssnar vi till ”gräsets  sista syrsor.”

Sommaren anses vara Martinsons  favoritårstid. Men  här är det inte  sommarmånaden juli som  inspirerar  till  diktning, utan  i stället  skärningspunkten mellan  sommar och höst. Där  söker  han  helheten, och   ”mognadens starka doft av frukt.”

Hos den älskade finns allt detta. Hon   liknas  både vid jungfru  Maria vars symboler är rosen och liljan, och bruden i Höga  Visan om vilken det står: ”Ja, såsom en lilja bland törnen, så  är min älskade bland jungfrur.”

Genom dessa få  diktrader kan vi  uppleva  hur  Martinson associerar till  tre årstider. Indirekt genom Botticellis målning prisas den eviga ungdomen. Ingrid var endast 23 år, när Harry  Martinson träffade henne. Till henne skriver han i ett brev 1940: ”Du verkar så   moderlig  i all din ungdom.”

I   diktsamlingen Passad finns ingen dikt  om vintern. För oss som fick möjlighet att  lära känna Ingrid genom  sällskapets bildande för 30 år sedan, är det gott att veta att det finns spår av henne i  Martinsons diktning. Vi minns henne som en klok, varm och generös människa. Hennes  praktiska betydelse för Martinsons  senare  författarskap  bör inte underskattas.

Marianne  Westholm

Bild: Botticelli, Primavera (Våren)  ca 1480

Botticelli-primavera minskad