Insekterna
Insekterna som kilar på bladen och löven i över- och undersides gång överknickade och knäckta grenverk och på de vindbrutna grässtrånas broar. Deras vakenheter ligger tätt inpå blåsten punktprecisa i nuens delar. Ett blåstkast inte bevakat kan vara en olycka, en hård blåst en bortförare hän mot främlingsskap insektsmil fjärran från hemtuva och välbekanta löv. Riktmärken förlorade, doftspår förblåsta och fjärran. Tillvaron förvirrande. Det blåser hela dagen i obekant land. Och natten är lömsk bland stickande främlingarsom försvarar sina tuvor, sina invanda löv.
Så blir också människan driven hän, kastad av och an av en världsblåst med väldigare kraft. Hon förvandlas till vilsekommen myra, plötsligt kastad in i kamp för sitt liv i främmande land. Hon sänder ett insektsbrev hemöver förvirrande världskarta som föreställer förändringens länder. Hon är som en insekt med vapnet redo eller som en slända, vingskavd av stötar mot främmande strån. Sällan når hon hem igen om det hårdnar alltmera och blåser emot under dagar och år.
HARRY MARTINSON: Dikter om ljus och mörker
I en intervju om diktsamlingen Dikter om ljus och mörker, säger Harry Martinson till Carl Magnus von Seth: ”Om det riktigt svåra skriver man lyrik”. Med metafor från insekternas liv konkretiseras tillvaron, ”en hård blåst en bortförare /hän mot främlingskap /insektsmil fjärran från hemtuva”.
”Det finns en ondska som delvis inte kan hjälpa sig själv att bli något annat och till dem räknar jag känslokylan och känslodöden. Det är ett problem så svårt att man skriver dikter om det, av den anledningen att man kommer lättast fram till att det måste antydas och att andra ska tänka vidare över samma problem. Känslodöden finns och utesluter ingalunda de grymheter som vi annars förbinder med raseriet eller fanatismen. Känslodöden kan vara så infernaliskt närvarande i världen…”
Harry Martinson diktmetafor Insekterna bjuder tolkning av tillvaron under nuvarande säkerhetspolitiska läge.
Rune Liljenrud