Månadens Martinson juli 2020 #1: av Malin Häggblad

Sommaren var Harry Martinsons favoritårstid. Det märks på Månadens Martinson juli 2020 då vi kan bjuda på inte mindre än fyra texter. Först ut är Malin Häggblad från Kristinehamn, därefter Göran Bäckstrand från Lidingö, sedan Elliot Brandsma från Madison Wisconsin i USA och sist men inte minst Marianne Westholm från Jonstorp.

Harry Martinson-sällskapet önskar alla läsare en sommar fylld av förundran och omsorg om varandra och det blåa klot vi lever på.

Juni i juli

En reflektion av Malin Häggblad som tonsatt några av Harry Martinsons dikter.

I slutet av juni dök detta upp i det digitala flödet. Så ordningsamt, ordentligt och propert uppläst. Så som sig bör förstås, när det kommer till storheterna. Till sådant som lever vidare och hittar sina vägar framåt.

I dessa dagar vet vi inte alldeles självklart vad som händer med kulturutövares inkomster. Tänker mig ändå att kulturen alltid övervunnit oroliga tider och kanske till och med frodats i stormen. Med tanke på det, vill jag dela min dikt Strängen:

Om bara en gitarr

fanns med en sträng

skulle kulturen

spela sin melodi ändå

rinna fram som ett vatten

som inte förstår

rasmassornas begränsningar

spela på en sträng tonen

av den inre verkligheten

spela och påminna jorden

om alla sina språk igen

.

På samma gång som vi med vördnad ska bevara hedervärda minnen, kan vi låta dessa beröra oss på djupet. Om orden verkligen ska leva vidare och få ”klang och lyse” för att använda Harrys eget uttryck, gäller det nog att inte vara alltför respektfull utan att tillåta orden att bli ”till våra egna”.

När jag fastnade för dikten Juninatten av Harry Martinson bodde vi på en halvö i Vindelälven där junisolen aldrig riktigt gick ner. Närmare bestämt i pastorsbostaden i det gamla pingstkapellet i Örnäsudden, Sorsele kommun. Med dikten framför mig satt jag i den ljusa kapellsalen och plinkade på pianot, så som jag tyckte att poemet kändes. 

Visste inte namnen på ackorden, så jag skrev ner några ”stödbokstäver”. Verkligen oproffsigt och säkert för mycket eller för lite, men tycker ändå det är fint när verkligheter möts. Det stora i det lilla. Klang och lyse.

Redan under gymnasiet hade jag sparat Juninatten på en lapp som hängde med genom några flyttar. Den låg liksom latent i en skokartong. I en skrivbok samlades favoritdikter. Elva av dessa har blivit tonsatta, där nio är skrivna av Harry Martinson. 

På tiden när texterna började bli till tonsättningar, läste jag en svenska-kurs på Komvux och hade poeten Carina Bergström som lärare. Hon bjöd med mig till Sorsele Poesisällskap där jag fick möjlighet att delta i ett par antologier och en berikande skrivargemenskap. I en av mina reflektioner under kurstiden jämfördes diktens skildring av himlaljuset med en gasollåga som steglöst kan justeras upp och ner utan att släckas, liksom Martinsons mästerlighet att balansera nyanserna med sina ord. Läste också Nässlorna blomma och Vägen till Klockrike, vilka är fantastiska skildringar av författarens uppväxt.

I  Juninatten, påminns vi om ett ljus som är oövervinnerligt. Må det lysa över oss i tider av förvirring.

———————-

Malin Häggblad, lärare i förskoleklass, Kristinehamn. Driver Instagramkontot Augustiblad Poesi.

Länk till tonsättningarna:

1 comment for “Månadens Martinson juli 2020 #1: av Malin Häggblad

  1. Rune Liljenrud
    1 juli, 2020 at 13:26

    CAMILLA ODHNOFF, som var med och startade Harry Martinson-sällskapet år 1984, gav vid 25-års jubiléet i Klockrike år 2009 en trygg bakgrund till Sällskapets bildande. Många problem fanns då för Blekinge län, där hon under åren 1974-1992 verkade som Sveriges första kvinnliga landshövding. Camilla Odhnoff framhåller att bildandet av ett litterärt sällskap då, visar på den vikt som kulturen har att ge kraft och levnadsmod samt den stora tilltro till Harry Martinsons diktning, som då fanns och ännu lever stark.

    Malin Häggblads tankar i julis Månadens Martinson är helt i linje med Camilla Odhnoffs övertygelse:

    ”Tänker mig ändå att kulturen alltid övervunnit oroliga tider och kanske till och med frodats i stormen”

    Med tanke på det, delar hon sin egen övertygande dikt:

    STRÄNGEN

    Om bara en gitarr
    fanns med en sträng
    skulle kulturen
    spela sin melodi ändå
    rinna fram som ett vatten
    som inte förstår
    rasmassornas begränsningar
    spela på en sträng tonen
    av den inre verkligheten
    spela och påminna jorden
    om alla sina språk igen

    Tack, Malin Häggblad!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *